Uigurer dömda till döden

24 02 2011

Fyra uiguriska män rapporterats ha dömts till döden i Kina för påstådd inblandning i tre olika våldsattacker som ägde rum i Östturkestan, på gränsen till den Centralasiatiska republiken Kirgizistan, under perioden augusti-november i fjol. Kinas högsta domstol har fastställt domarna vilket innebär att straffet kan verkställas när som helst.

Domarna måste ses i ljuset av den förföljelse kinesiska myndigheter utövar på den uiguriska minoriteten i östra Kina. Under förevändning av terroristbekämpning söker den kinesiska regimen att rättfärdiga en hårdför politik riktad mot det uigurer och den fredliga kamp som förs för demokrati och mänskliga rättigheter. Det relativt stora antal våldsattacker som har skett i regionen de senaste åren används av regimen för att stämpla en hel folkgrupp som terrorister och för att kväsa alla försök av den uiguriska minoriteten att komma i åtnjutande av lika värde och rättigheter som majoritetsbefolkningen. Kinas mörkläggning av vad som sker i Östturkestan gör att det är mycket svårt att få en klar bild av vad som pågår. Rapporter om övergrepp har svårt att nå ut till omvärlden.

Se tidigare blogginlägg av mig om situationen för uigurer i Kina här och här.





Från Belgrad till Bishkek

12 10 2010

Det hände mycket i helgen, särskilt i söndags: Val i Kirgizistan och Pride-marsch i Belgrad. Tillsammans med Tolekan Ismailova hade jag en artikel publicerad på SvD.se där vi lyfte fram de kirgiziska människorättsförsvararnas svåra situation i skuggan av parlamentsvalet. Tolekan, som är en av landets mest kända människorättsförsvarare, har själv tvingats i exil på grund av de hot hon lever under för att ha undersökt och rapporterat om övergrepp mot framförallt den uzbekiska minoritetsgruppen i samband med oroligheterna i våras/somras. I artikeln nämner vi också Azimdjan Askarov, ordföranden för människorättsorganisationen ”Vozdukh” som i mitten av september dömdes till livstids fängelse för påstådd inblandning i bland annat mordet på en polisman. Sannolikt en politiskt motiverad dom som syftar till att straffa och tysta de människorättsförsvarare som ansträngt sig för att utreda de grova kränkningar av människors rättigheter som skedde för några månader sedan. (Läs också tidigare inlägg på bloggen om Tolekan och om Askarov, här och här.) Tolekan och jag uppmanar den svenska regeringen att agera till skydd för Kirgizistans utsatta människorättsförsvarare.

Få har väl undgått nyheten om att Pride ägde rum i Belgrad i helgen. De våldsamma motdemonstrationerna överskuggade det faktum att marschen, som för första gången kunde genomföras i landet, blev en fantastisk framgång för HBT-personers lika värde i Serbien. På bilden till vänster, som jag har tagit, ser vi hur marschen har nått sitt slutmål, studenternas kulturcenter i centrala Belgrad. ”Vi har anlänt” står det på skylten, fritt översatt. Många kanske tänker på Pride i Stockholm när arrangemanget kommer på tal i andra städer. Men när det gäller Serbien och andra delar av Öst- och Centraleuropa finns det få likheter mellan de Prideparader som arrangeras där och i Sverige och andra länder i Väst. En mer adekvat jämförelse är snarare afro-amerikanernas frihetsmarscher i den amerikanska södern för 50-60 år sedan, när de under starkt och våldsamt motstånd från religiösa, nationalistiska, högerextrema och konservativa rörelser paraderade för deras lika värde och rättigheter skulle respekteras. I Serbien dödas, misshandlas, förföljs och diskrimineras HBT-personer – eller de som misstänks vara det. Få HBT-personer vågar öppet visa sin kärlek till varandra. De som gör det riskerar att förskjutas av sin familj, att avskedas från sin arbetsplats och/eller att utsättas för våld. Söndagens Pride i Belgrad var första gången myndigheterna ansträngde sig för att skydda HBT-personers yttrande- och mötesfrihet och det är ett stort steg framåt i kampen för alla människors lika värde i Serbien även om det fortfarande är en lång väg kvar att gå.

En annan utsatt grupp är landets romer. Dagen innan jag anlände till Belgrad vräktes 36 personer, varav 12 barn, från sina bostäder i centrala Belgrad. När kvinnorna bad om att få tak över huvudet för sina barn hotades de med att barnen skulle tas ifrån dem om de fortsatte att tjata. Genom påtryckningar från Civil Rights Defenders och andra organisationer fick de till slut tillbringa natten på ett härbärge. Männen fick dock sova utomhus bland spillrorna av sina forna hem. Staden har nu lovat att förse dem med containrar som de ska få bo i på ett fält utanför stan… Inte på något vis ett drägligt boende – svinkallt på vintern och tokvarmt på sommaren. Som sagt – mycket återstår att göra innan alla människors lika värde och rättigheter är en självklarhet i Serbien.





Trakasserier mot anhöriga

17 06 2010

Våldet i Kirgizistan har åtminstone för en liten stund lyckats rikta omvärldens uppmärksamhet mot en region som i princip är ett stort svart hål i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna. Det talas med rätta en hel del om Nordkorea och landets slutenhet mot omvärlden men en av OSSE:s (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) medlemsstater, Turkmenistan, är minst lika slutet och situationen för turkmeners rättigheter och landets människorättsförsvarare är fruktansvärd. I ett brev uppmanar ett antal människorättsorganisationer EU att agera inom ramen för den människorättsdialog som ska äga rum i morgon mellan EU och Turkmenistan. Läs brevet här (pdf): Turkmenistan appeal 17 June 2010.

Organisationerna, varav flera är nära samarbetspartner till oss, lyfter särskilt fallet med den kände turkmenske människorättsförsvararen Farid Tukhbatullin, som sedan flera år lever i exil i Österrike. Tukhbathullin och hans familj känner stark oro för anhöriga och vänner sedan Turkmenistans säkerhetstjänst har gjort utfrågningar bland människor i Turkmenistan som tidigare varit i kontakt med familjen. Det misstänks att det förnyade intresset har att göra med ett offentligt uppträdande Tukhbatullin gjorde i Washington DC i början av månaden i vilket han i starka ordalag kritiserade den turkmenska diktaturen.

Hot och trakasserier mot anhöriga och vänner till människorättsförsvarare är en vanlig metod som säkerhetstjänster i diktaturer världen över använder sig av för att få dem att sluta med sitt viktiga arbete.








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.