Övervakningen ökar

30 09 2009

DN debatt skriver i dag statsvetarna Ulf Bjureld och Henrik Oscarsson om att svenskar blir allt mer negativa till statlig övervakning. I går kunde vi läsa i SvD att polisens användning av övervakning fortsätter att öka i enlighet med den årliga statistik som rikspolisstyrelsen och riksåklagaren lämnar till regeringen. Civil Rights Defenders har tidigare kritiserat denna statistik, både ur ett innehållsmässigt och kvalitativt perspektiv, bland annat i rapporten ”Buggning och hemlig kameraövervakning – statliga tvångsingrepp i privatlivet” som vi släppte för snart tio år sedan. Det är anmärkningsvärt att så lite har hänt under det senaste decenniet när det gäller övervakningens effektivitet. Av de årliga redovisningarna kan vi läsa oss till att cirka hälften av insatserna med de olika övervakningsmetoderna inte har givit något resultat. Närmare information om de fall där de påstås ha givit resultat går inte att utläsa. Den enda uppgift som egentligen är intressant i förhållande till metodens effektivitet – i hur fall har många fall har övervakningen varit avgörande för en fällande dom – får vi inte reda på. Däremot brukar narkotikabrottsligheten, organiserad brottslighet och annat framhållas som mycket oroande och som ett starkt motiv för att metoderna behövs. Varför går det inte att prestera kvalitativa utredningar som noga redogör för övervakningens effektivitet och därmed möjliggör en konstruktiv debatt om de brottsbekämpande myndigheternas behov av övervakningsmetoder? Rätten till privatliv är inte absolut, staten måste kunna vidta åtgärder som skyddar oss människor mot brott, men varje begränsning av vår rättighet måste föregås av noga överväganden och bedömningar i relation till behov, ändmål och proportionalitet. Så är tyvärr inte alltid fallet i dag.

Inom kort går remisstiden ut för utredningen som gjort en utvärdering av polisens användning av buggning sedan metoden infördes i fjol. Utredningen har inte haft särskilt mycket material att utgå ifrån när de presenterat sina slutsatser och jag kan bara önska att våra lagstiftare ser till att det görs en ny utvärdering inom ett par år när det finns ett tillräckligt underlag att utvärdera. En rättssäkerhetsmekanism som infördes med den nya buggningslagen är regeln om att den som avlyssnats ska underrättas om att han eller hon blivit övervakad. Det återstår att se om regeln har fungerat som den ska eller om polis och åklagare i hög grad har utnyttjat de undantag som gör det möjligt för dem att inte underrätta i vissa fall.

I takt med att människors medvetenhet ökar om övervakningens omfattning och att den inte enbart drabbar grovt kriminella kommer också människors inställning till metodernas användning att förändras till att bli mer negativ. Underrättelse fyller en mycket viktig funktion och vi bör verka för att fler informeras om den övervakning de utsätts för.


Åtgärder

Information




%d bloggare gillar detta: