Talande tystnad

18 12 2009

För tre dagar sedan överlämnade regeringen förslaget till en förändrad grundlag till riksdagen. Förslaget är resultatet av flera års arbete över partigränserna där, i känd svensk tradition, konsensus har varit ledstjärna för slutresultatet. Och det märks. Förslaget innehåller många positiva förändringar, till exempel i förhållande till domstolarnas oberoende och lagprövningsrätten, men istället för en fin ask med belgisk choklad fick vi en aladdinkartong – helt okej men ganska intetsägande. Grundlagsreformer sker, med rätta, sällan. Författningen är nationens ryggrad och medborgarnas yttersta verktyg för att reglera den makt de i förtroende överlämnat till sina makthavare. I Sverige verkar emellertid tilltron till den goda staten vara så stark att intresset för konstitutionella frågor är ganska svalt. Det har också präglat bevakningen av grundlagsutredningens arbete som ändå försökt att stimulera till diskussion och debatt på bred front. Det återspeglas också i det faktum att regeringens proposition möts med en gäspning och ingenting annat.

Till skillnad från flera andra anser jag att det inte är nödvändigt att uppnå enighet ens i en så viktig fråga som våra grundlagar. Det kan t o m vara direkt kontraproduktivt. Vad för mening finns det i en aktiv samhällsdebatt när slutprodukten redan är färdigförhandlad och parterna låsta i sina överenskommelser och i sin kohandel?


Åtgärder

Information




%d bloggare gillar detta: