En mors offer

14 10 2010

Rebiya KadeerI dagarna har en ny bok kommit ut på marknaden. Det är boken ”Kampen mot Draken” (Narin förlag), skriven av uigurledaren Rebiya Kadeer, som nu har översatts till svenska. Rebiya och jag träffades i fredags i förra veckan i samband med att hon var i Sverige för att lansera sin bok. Hon var även i Stockholm för knappt ett år sedan när Civil Rights Defenders visade filmen om hennes liv, ”Ten conditions of love”, efter vilken hon och jag hade ett offentligt samtal om hennes kamp mot Kina och för hennes minoritetsfolk Uigurerna (läs här vad jag skrev då).

Rebiya Kadeer har levt i exil i USA sedan mars 2007, då hon frigavs från sin fångenskap i kinesiskt fängelse. Men även om Rebiya nu lever i frihet har hon familj och vänner kvar i Kina och de trakasseras regelbundet av de kinesiska myndigheterna. En av hennes söner, Alim, dömdes i november 2006 till sju års fängelse. Hennes andra son, Ablikim, dömdes i april 2007 till nio års fängelse. Båda sönerna häktades redan i juni 2006 och i samband med det misshandlats de svårt av säkerhetspolis medan deras barn såg på. Båda sönerna, men särskilt Alim, har torterats under sin tid i fängelse. Sönerna, i likhet med deras familjer samt deras och Rebiya’s vänner, har straffats enbart i syfte att tysta Rebiya i hennes kamp för att uigurerna ska få tillgång till sina mänskliga rättigheter.

Att Nobels fredspris i år gått till Liu Xiaobo är en stor framgång för Kinas demokrati- och människorättsaktivister. Kinesiska myndigheter har gått hårt åt mot även hans familj och vänner och det återstår att se om regimen tillåter att hans fru åker till Oslo för att ta emot priset å hans vägnar. Uppmärksamheten kring situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, som valet av Liu Xiaobo som fredspristagare medför, kommer den kinesiska regimen i vart fall inte att kunna göra något åt. Förhoppningsvis innebär den att trycket på den kinesiska regimen ökar och att den känner sig tvingad att agera till förmån för Alims och Ablikims hälsa och välbefinnande. Deras mor, som själv har omnämnts som potentiell fredspristagare under många år, kommer oavsett inte att låta sig tystas. Vi i omvärlden måste göra vad vi kan för att Rebiyas och hennes familjs kamp och lidande inte ska vara förgäves.


Åtgärder

Information




%d bloggare gillar detta: