Nätpublicering av misstänkta brottslingar hotar rättssäkerheten

21 02 2012

Foto: Elisabeth Ohlson WallinEn av rättsstatens mest grundläggande principer är den om att varje människa misstänkt för brott ska betraktas som oskyldig till dess att motsatsen bevisats i en rättvis rättegång. Principen kan ibland vara svår att upprätthålla eftersom vi människor tycks ha ett omåttligt intresse för kriminalitet och kriminella. TV-program som Efterlyst i TV3 och det amerikanska Cops drar många tittare, som får sin belöning i form av ingående beskrivningar av människans mörkare sidor och en chans att få hjälpa polisen att hitta de skyldiga. Utbredd användning av ny teknik, som avancerade övervakningskameror och mobiler med både kamera och videofunktion, ger både brottsutredande myndigheter och media tillgång till bildmaterial på både brott och misstänkta gärningsmän på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt. Genom exponering av dessa bilder bland hundratusentals, ja miljontals, tittare över både kommun-, läns- och landsgränserna hoppas polis och åklagare på fler uppklarade brott och medierna på ökade tittarsiffror och försålda lösnummer. Men den som exponeras riskerar att av allmänheten för alltid bli utpekad som kriminell, oavsett om personen är skyldig till det brott han eller hon misstänks för.

Nu har svensk polis upptäckt att de kan dra ytterligare nytta av den nya tekniken genom att på sina hemsidor publicera bilder och filmer på brottsliga gärningar och misstänkta brottslingar – eller, som polisen själv säger, ”gärningsmän”. Det finns förstås fördelar med detta ur ett brottsutredande perspektiv men för den människa som felaktigt hängs ut som kriminell kan konsekvenserna bli ödesdigra. Här hjälper det inte med att polisen säger sig vara säker på att det är rätt person som pekas ut. Själva poängen med och konstruktionen av ett rättssäkert system är att polis, åklagare och domstol inte ska utgöras av en och samma instans. Med det här arbetssättet riskerar svensk polis att i vissa fall få ett slags Judge Dredd-liknande roll, som polis, domare och bödel i ett. I synnerhet eftersom det vi nu ser enbart är början av en användning, som med fortsatt stark teknisk framfart kan utvecklas till att bli betydligt mer omfattande och ingripande än vad vi kan föreställa oss i dag. Det borde särskilt oroa oss att arbetsmetoden har ett så starkt stöd hos gemene man – det är lätt att bli fartblind när inget tar emot.

I stunder då samhället utsätts för stora påfrestningar är det viktigt att myndigheter och politiker inte rycks med i de strömningar som uppstår. Det demokratiska systemet måste vara byggt för att hindra överilade beslut i grundläggande frågor och ha en inbyggd tröghet, som istället möjliggör eftertanke och distans. När kravaller blossade upp i London 2011 ville polisen publicera bilder för att identifiera misstänkta gärningsmän, något som också skedde. Storbritanniens premiärminister David Cameron gjorde då följande uppseendeväckande uttalande:

Today, major police operations are under way as I speak to arrest the criminals who were not picked up last night but who were picked up on closed circuit television cameras. Picture by picture, these criminals are being identified and arrested and we will not let any phony concerns about human rights get in the way of the publication of these pictures and the arrest of these individuals.

Uttalandet visar på betydelsen av att inte överlämna till enskilda politiker och myndighetsutövare att tolka när och hur människors rättigheter kan inskränkas. Om inte det här exemplet övertygar finns det otaliga exempel att studera på hur kampen mot terrorismen efter 11 september 2001 har devalverat skyddet för de mänskliga rättigheterna.

Att publicera bilder på misstänkta brottslingar på internet är ett intrång i den personliga integriteten. Rätten till privatliv skyddas i exempelvis Europakonventionens artikel 8 och i vår grundlag, regeringsformen 2 kapitlet 6 §. Staten får under vissa förutsättningar inskränka rätten till skydd för privatlivet, till exempel om åtgärden är nödvändig till förebyggande av brott eller för andra personers fri- och rättigheter, och det ska då ske genom lag. Svensk polis samt Datainspektionen menar att det finns lagstöd i personuppgiftslagen (PuL) för att publicera bilder på misstänkta men det råder oenighet mellan myndigheterna kring vilken paragraf det är i PuL som är tillämplig.

Justitieombudsmannen (JO) har i ett beslut från 2010 (dnr 4787-2009) uttalat att det, för att en bildpublicering ska vara rättsenlig och lämplig i övrigt, krävs att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen, att bilderna visar någon som utför vad som objektivt sett är ett brott eller försök till brott och att det för brottet inte ska vara föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader. Om det rör sig om särskilt grov brottslighet eller om den misstänkte på goda grunder kan antas vara farlig för allmänheten eller enskilda, anser JO att en publicering undantagsvis vara försvarbar även utan ett så starkt bevisläge. JO anser generellt att publicering av personuppgifter på internet inte kan anses nödvändig för att polisen ska kunna utföra arbetsuppgiften att utreda brott, men att det i enskilda fall och under vissa förutsättningar kan anses nödvändig för att utföra en polisiär arbetsuppgift. Det bör därför krävas att det inte finns något annat realistiskt sätt att komma vidare i utredningen. Tillåtligheten ska, menar JO, i sådant fall bedömas genom att tillämpa den bestämmelse av generalklausulskaraktär som finns i 10 § f PuL (samma lagrum Datainspektionen anser ska tillämpas). (Notera att det från 1 mars 2012 är polisdatalagen som gäller istället för PuL 10 § men att denna nya lag inte heller den innehåller någon bestämmelse som uttryckligen tar sikte på den behandling av personuppgifter som är aktuell avseende polisens publicering av bilder på internet.)  Något som är anmärkningsvärt i JO:s beslut är att JO går längre än vad som föreslogs i Polisdatautredningen (SOU 2001:92) när det gäller hur allvarligt brottet ska vara för att motivera bildpubliceringen. Av hänsyn till integritetsintresset föreslog Polisdatautredningen att gränsen skulle gå vid brott med minst två års fängelse i straffskalan. Det anmärkningsvärda är att JO inte anger något skäl för denna omfattande utvidgning av tillämpningsområdet.

Vissa av de mänskliga rättigheterna är absoluta, som till exempel rätten till skydd mot tortyr, vilket innebär att dessa gäller alla och alltid. Andra rättigheter, som rätten till privatliv, kan inskränkas till förmån för större samhälleliga värden nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Det måste då ske genom lag. Det finns flera exempel där Sverige har begränsat skyddet av människors rättigheter utan ett positivt lagstöd, det vill säga där begränsningen direkt framgår i en för ändamålet stiftad lag. Den signalspaning som ägde rum innan den omdebatterade FRA-lagstiftningen trädde ikraft är ett exempel på detta (signalspaningen bedrevs då utan stöd i lag). Polisdatautredningen föreslog i sitt betänkande från 2001 (se SOU 2001:92 ovan) att polisens nätpublicering borde lagregleras men i en senare departementspromemoria (Ds 2007:43) konstaterades att det inte finns något behov av reglering utan att det är upp till polisen själv att överväga förutsättningarna för en publicering.

Mot bakgrund av den tveksamhet som ändå råder kring vilken lagstiftning som är tillämplig i fråga om publicering av misstänkta på internet, är det extra viktigt att lagstiftningen ses över på detta område. Det får inte lämnas ett för stort tolkningsutrymme för hur rättighetsbegränsningar ska utformas av berörda myndigheter. Det kan heller inte vara så, att JO är den som ska fylla rättighetsinskränkande lagar med ett innehåll. Konsekvenserna för den enskilde kan bli så allvarliga att staten måste se till att det finns ett starkt integritetsskydd, precis som den måste se till att ansvariga myndigheter har ett klart och otvetydigt lagstöd för sina ageranden.





Serbiska åklagare agerar åter politiskt i krigsförbrytarmål

9 03 2011

För fjärde gången i rad har serbiska åklagare för krigsförbrytelser agerat med politik och inte juridik för ögonen. Det var i torsdags i förra veckan som den pensionerade bosniske armégeneralen Jovan Divjak arresterades på Wiens flygplats på grundval av en internationell arresteringsorder utfärdad av serbiska åklagare – samma arresteringsorder som gjorde att Ejub Ganic, tidigare president i Bosnien, arresterades för ett år sedan på Heathrow. I juli 2010 släpptes Ganic efter att en brittisk domstol fattat beslut om att han inte ska utlämnas. Domaren menade att den serbiska åklagarens begäran om Ganics utlämning var ”brought and [was] being used for political purposes, and as such amount to an abuse of the process of this court”. Före fallet Ganic väckte åklagarmyndigheten i Serbien åtal mot Ilija Jurisic från Bosnien men målet överklagades och en domstol i Belgrad konstaterade att åtalet var politiskt motiverat. Nu senast, bara någon vecka innan Jovan Divjak arresterades i Wien, var det kroaten Tihomir Purda som arresterades vid den bosniska gränsen på order av den serbiska åklagarmyndigheten. Efter hård press från omvärlden släppte myndigheten kraven på att Purda skulle utlämnas med förklaringen att ny bevisning visat att Purda och två andra misstänkta var oskyldiga.

Tillbaka till Divjak. I juli 2003 slutförde åklagarkammaren vid den internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) en granskning av 719 personer på förfrågan från den bosniska entiteten Republika Srpska, däribland Jovan Divjak. Tribunalens åklagarkammare kom då fram till att den bevisning som presenterats i det material om Divjak den fått att granska, inte ger tillräcklig grund för att tro att Jovan Divjak har begått krigsförbrytelser. Enligt ett avtal från 1996, som ingicks för att undvika politiskt motiverade arresteringar och åtal i Bosnien-Hercegovina, får inte rättsväsendet i Bosnien-Hercegovina och Republika Srpska väcka åtal annat än i de fall där åklagarkammaren vid ICTY har gett klartecken. (Sedan 2004 är det en särskild enhet vid den bosniska riksåklagaren som hanterar avtalets genomförande.) Något klartecken finns alltså inte i fallet Divjak.

Genom sitt agerande riskerar de serbiska krigsförbrytaråklagarna att försvåra det redan så svåra arbetet med att ställa krigsförbrytare inför rätta. Om myndigheten anser sig ha bevisning mot Divjak och andra, ska den överlämnas till åklagarmyndigheten i Bosnien eller till ICTY i enlighet med de regler och överenskommelser som gäller.





Fru Justitia är inte blind

28 05 2010

I doktorsavhandlingen ”Justice needs a blindfold: Effects of defendants’ gender and attractiveness on judicial evaluation” av Angela S. Ahola vid Psykologiska institutionen på Stockholms universitet behandlas frågan om hur kön och utseendemässiga karakteristika hos gärningsmän påverkar människors bedömningar i samband med brott. Vi är väl många som misstänkt att kön och utseende spelar en viss roll när brott utreds och när skuld- och påföljdsfrågan ska bedömas och nu är det fastslaget att så är fallet. Debatten, som i grunden handlar om allas likhet inför lagen – en av grundpelarna i varje demokrati och rättsstat, är mycket viktig och får inte begränsas till en akademisk och teoretisk sådan. Vi kan inte hindra att våra poliser, åklagare och domare påverkas av ovidkommande faktorer men vi kan i vart fall göra vårt yttersta för att begränsa skadan genom att medvetandegöra problematiken.





Inga vidare vårdare

11 12 2009

Skaraborgs tingsrätt har fällt tre vårdare vid häktet i Mariestad för tjänstefel, se här, här, här och här. Det var i fjol som vårdarna upptäckte att en 23-årig frihetsberövad man hade hängt sig i ett lakan på toaletten. I stället för att lyfta ner honom och göra återupplivningsförsök lät de honom hänga till ambulanspersonal kom och tog ner honom. Mannen dog på sjukhus två dagar senare.

Fallet är upprörande på flera sätt. För det första avslöjar det en människosyn som inte får finnas hos myndighetspersonal – särskilt inte på en institution som har att ta hand om människor som befinner sig i ett mycket utsatt läge som frihetsberövade, varav många också är traumatiserade, påverkade eller allmänt ur balans. Det är inte en fråga om instruktioner utan om grundläggande värderingar. Här måste vi också fråga oss om det är en följd av en utveckling inom svensk kriminalvård under senare år där hårda tag snarare än vård är modellen. För det andra visar det på en oroväckande inställning hos våra rättsvårdande myndigheter när det krävs att fallet uppmärksammas av media för att åtal ska väckas. Staten har långtgående skyldigheter enligt internationell rätt att utföra noggranna förundersökningar och utreda eventuellt ansvar när människor dör eller skadas som en följd av ett myndighetsingripande.

Kriminalvården sägs ha skärpt sina rutiner som en följd av detta och andra dödsfall på svenska häkten. Det är viktigt att detta nu följs upp av utomstående granskare. Dessutom bör polisen i allmänhet och åklagarna i synnerhet bli bättre på att utreda och åtala i fall som det här. Sveriges åtaganden enligt internationell rätt och de mänskliga rättigheterna måste självfallet följas. Det är inte enbart en allvarlig rättsfråga för Sverige utan också en allvarlig förtroendefråga för rättsväsendet – blotta misstanken om att polis och åklagare behandlar sina kollegor inom de rättsvårdande myndigheterna på ett mer fördelaktigt sätt än övriga medborgare kan leda till mycket stora trovärdighetsproblem för berörda myndigheter.





Vitryska tomtar riskerar åtal

16 11 2009

En vitrysk åklagare har i ett brev deklarerat att en grupp vitryska tomtar riskerar åtal om deras verksamhet bedrivs i organiserad form. Enligt vitrysk lag (artikel 193.1 i brottsbalken) kan alla som deltar i aktiviteter arrangerade av en oregistrerad vitrysk organisation dömas till upp till två års fängelse.

Tomtarna skrev till åklagaren i oktober för att höra sig för om rättsläget och erkänna sina eventuella brott. De erkände att de under flera år deltagit i olika aktiviteter arrangerade av en oregistrerad organisation för tomtar. Aktiviteterna bestod bland annat av att fira jul- och nyårsafton, dela ut julklappar (även till minderåriga), hålla offentliga tal och önska människor en god jul och ett gott nytt år.

I sitt svar till tomtarna påminde åklagaren om att aktiviteter utförda av oregistrerade organisationer på vitryskt territorium är förbjudna. Han höjde också en varningens finger: ”Om det visar sig att enskilda individer deltagit i en oregistrerad organisations aktiviteter på ett systematiskt och organiserat sätt, kan dessa komma att åtalas”.

Tomtarnas brev till åklagaren var skickat från den vitryska organisationen Assembly of Belarusian Pro-Democratic NGOs. Under de senaste fyra åren har 17 personer dömts i enlighet med artikel 193.1 vars syfte är att försvåra vitryska demokrati- och människorättsorganisationers arbete. Vitryssland fälldes 2007 (mål nr 1296/20041) av FN:s människorättskommitté för att ha brutit mot rätten till föreningsfrihet i ett fall som gäller vår samarbetspartner Viasna, Vitrysslands främsta människorättsorganisation, som har nekats registrering sedan 2003. Viasna arbetar sedan dess ”olagligt” och deras medarbetare riskerar upp till två års fängelse genom att gå till jobbet och försvara människors rättigheter. Det blir jobbigt om alla tomtar ska åtalas i Vitryssland…