Vietnamesisk bloggare försvunnen

3 05 2011

Dieu Cay var en av Vietnams mest inflytelserika bloggare när han greps i april 2008. Hans röst för demokrati i Vietnam och mot den utbredda korruptionen tystnade. I dag vet ingen var han hålls fängslad. På Pressfrihetens dag uppmanar Civil Rights Defenders de vietnamesiska myndigheterna att frige Dieu Cay och låta honom återförenas med sin familj.

Dieu Cay är pseudonym för Nguyen Van Hai, en 57-årige före detta militär vars regimkritik ledde till att han hamnade under polisbevakning redan tidigt 2008, knappt två år efter att han tillsammans med andra bloggare grundat Klubben för oberoende journalister. I september 2008 dömdes han till två och ett halvt års fängelse för skattebrott i ett politiskt motiverat åtal och en rättegång som var avgjord på förhand.

Dieu Cay frigavs inte efter avtjänat fängelsestraff i oktober i fjol. I stället hålls han kvar i fängsligt förvar, på okänd ort. Ingen tycks veta hur han mår i dag och myndigheternas agerande är oroande. Civil Rights Defenders uppmanar diplomatkåren i Hanoi att försöka få tillstånd att besöka honom snarast möjligt.

Såvitt är känt har Dieu Cays familj inte fått träffa honom sedan oktober 2010. De har ideligen fått avslag på sina förfrågningar och har inte ens tillåtits ge honom mat och pengar. Inte heller hans advokat har fått tillgång till sin klient med hänvisning till pågående polisutredning. Dieu Cay står nu åtalad för brott mot artikel 88, som är en del av lagstiftningen om nationell säkerhet och som omfattar statsfientlig propaganda.

Sist familjen tilläts träffa honom fanns han på Xuan Loc-fängelset i Dong Nai-provinsen öster om Ho Chi Minhstaden, där han är hemmahörande.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch tilldelade honom Hellman/Hammett-priset 2009 tillsammans med fem andra vietnamesiska aktivister för att hedra deras engagemang för yttrandefriheten och deras mod att stå upp mot förtryck.





Mäktiga män känsliga som åsnor

11 11 2009

Två bloggare i Azerbajdzjan dömdes idag till två års fängelse för huliganism. Rättegången anses politiskt motiverad och är en följd av de två journalisternas drift med den auktoritära regimen i Azerbajdzjan i en ironisk film som lades ut på nätet under sommaren där en utländsk (tysk!) åsna prisar landet under en fejkad presskonferens. Här kan du se filmen med engelsk textning (filmen är lite drygt fem minuter lång):

I filmen refererar åsnan till det förslag på ny, repressiv NGO-lag som vi och andra internationella organisationer bidrog till att stoppa i somras. Våra protester uppmärksammades av utländska medier. Här och här kan du läsa två referat på engelska (som hänvisar till vårt gamla namn, Svenska Helsingforskommittén).

De två journalisterna, 26-årige Adnan Hacizade och 30-årige Emin Milli, dömdes till 2 respektive 2,5 års fängelse. Det påstådda brottet består i en misshandel av tre män under ett restaurangbesök i huvudstaden Baku. De säger själva att de satt och åt när de plötsligt attackerades av tre män, sedan greps de av polisen när de gick dit för att anmäla överfallet på dem. I Azerbajdzjan råder ingen yttrandefrihet och situationen för de mänskliga rättigheterna har förvärrats de senaste åren. Läs den här rapporten från 2009 av Freedom House för en snabb introduktion till problematiken kring fria medier i Azerbajdzjan. En av de regimkritiska journalister som regimen gjort sitt yttersta att tysta är Eynulla Fatullayev, chefredaktör för bl a Gundelike Azerbaijan. Mina kollegor och jag träffade Eynulla under en av våra resor till landet, strax innan han på politiska grunder dömdes till fängelse. En sympatisk och modig man som trots vetskapen om de faror han utsatte sig för fortsatte att kritisera den korrupta regimen i landet. Vi har länge verkat för att få resurser att arbeta mer till försvar för människors rättigheter i Azerbajdzjan och för att stärka landets människorättsförsvarare. Omvärldens intresse är dock svalt. Regimen är stabil och landet har enorma naturresurser, främst i form av olja. De hemska scener som utspelades under ”presidentvalet” 2003, då motståndare till regimen brutalt slogs ned på gatorna, glömdes snabbt bort. Det måste vi försöka ändra på. Ett land vars makthavare är så känsliga för kritik att de inte drar sig för att spärra in sina kritiker i åratal, förtjänar verkligen omvärldens uppmärksamhet. Alla förstår det, utom möjligen en åsna.