Smutsig befordran visar att Serbien har lång väg att gå

27 02 2012

Serbiens president Boris Tadic utnämnde i slutet av förra året generallöjtnant Ljubisa Dikovic till ny chef för den serbiska arméns generalstab. Befordringen av Dikovic är kontroversiell eftersom ett antal krigsförbrytelser ägde rum i Kosovo -99 under hans befäl. Utnämningen försvaras av den serbiska regeringen och debatten har snarare kommit att riktas bort från Dikovic och mot den väl ansedda organisationen Humanitarian Law Centre (HLC) och dess kompromisslösa chef Natasa Kandic, som har publicerat dokumentation och rapporter i detta och i ett stort antal andra fall som rör krigsförbrytelser i forna Jugoslavien (en stor del av arbetet har skett i samarbete med Civil Rights Defenders). Dokumentationen som Kandic och HLC publicerat bygger i huvudsak på offentlig information, som den internationella krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien tillgängliggjort. Det har emellertid inte hindrat landets försvarsminister från att kalla uppgifterna för ”lögner” och ”propaganda”. Han vill dock inte debattera frågan med Kandic i tevestudion. Risken är istället stor för att det inleds en rättsprocess mot Natasa Kandic för hennes och HLC:s uttalanden.

I ett demokratiskt land med ett fungerande rättsväsende, transparenta processer och en genuin vilja att göra upp med sitt förflutna vore det förstås en självklarhet att inte befordra en person som på goda grunder kan ställas inför rätta misstänkt för att ha begått krigsförbrytelser genom sitt befälsansvar. Än en gång är det istället budbäraren, Natasa Kandic och hennes organisation, som kritiseras och ifrågasätts för sina legitima krav på att krigsförbrytare ska lagföras – inte befordras. Så länge den serbiska regimen prioriterar nepotism och gamla lojaliteter framför rättvisa och yttrandefrihet förblir närmandet till övriga Europa en tanke utan motsvarande handling.





Serbiska åklagare agerar åter politiskt i krigsförbrytarmål

9 03 2011

För fjärde gången i rad har serbiska åklagare för krigsförbrytelser agerat med politik och inte juridik för ögonen. Det var i torsdags i förra veckan som den pensionerade bosniske armégeneralen Jovan Divjak arresterades på Wiens flygplats på grundval av en internationell arresteringsorder utfärdad av serbiska åklagare – samma arresteringsorder som gjorde att Ejub Ganic, tidigare president i Bosnien, arresterades för ett år sedan på Heathrow. I juli 2010 släpptes Ganic efter att en brittisk domstol fattat beslut om att han inte ska utlämnas. Domaren menade att den serbiska åklagarens begäran om Ganics utlämning var ”brought and [was] being used for political purposes, and as such amount to an abuse of the process of this court”. Före fallet Ganic väckte åklagarmyndigheten i Serbien åtal mot Ilija Jurisic från Bosnien men målet överklagades och en domstol i Belgrad konstaterade att åtalet var politiskt motiverat. Nu senast, bara någon vecka innan Jovan Divjak arresterades i Wien, var det kroaten Tihomir Purda som arresterades vid den bosniska gränsen på order av den serbiska åklagarmyndigheten. Efter hård press från omvärlden släppte myndigheten kraven på att Purda skulle utlämnas med förklaringen att ny bevisning visat att Purda och två andra misstänkta var oskyldiga.

Tillbaka till Divjak. I juli 2003 slutförde åklagarkammaren vid den internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) en granskning av 719 personer på förfrågan från den bosniska entiteten Republika Srpska, däribland Jovan Divjak. Tribunalens åklagarkammare kom då fram till att den bevisning som presenterats i det material om Divjak den fått att granska, inte ger tillräcklig grund för att tro att Jovan Divjak har begått krigsförbrytelser. Enligt ett avtal från 1996, som ingicks för att undvika politiskt motiverade arresteringar och åtal i Bosnien-Hercegovina, får inte rättsväsendet i Bosnien-Hercegovina och Republika Srpska väcka åtal annat än i de fall där åklagarkammaren vid ICTY har gett klartecken. (Sedan 2004 är det en särskild enhet vid den bosniska riksåklagaren som hanterar avtalets genomförande.) Något klartecken finns alltså inte i fallet Divjak.

Genom sitt agerande riskerar de serbiska krigsförbrytaråklagarna att försvåra det redan så svåra arbetet med att ställa krigsförbrytare inför rätta. Om myndigheten anser sig ha bevisning mot Divjak och andra, ska den överlämnas till åklagarmyndigheten i Bosnien eller till ICTY i enlighet med de regler och överenskommelser som gäller.





Framsteg för rättvisan i Kosovo

21 02 2011

Vår samarbetspartner Humanitarian Law Centre i Kosovo (HLC) har i dagarna publicerat rapporten Trials for Ethnically and Politically Motivated Crimes and War Crimes in Kosovo in 2010 (engelsk version s. 91 ff)), som sammanfattar organisationens övervakning av de 16 rättegångar om etniskt och politiskt motiverad brottslighet samt krigsförbrytelser som hölls i Kosovo under förra året. Intressant läsning. Det är särskilt positivt att läsa att den internationella närvaron genom EULEX anses ha förbättrat Kosovos rättsväsende. Rättegångar kring grova förbrytelser förhalas inte längre och de rättsfall som har kunnat avslutas, har blivit det. Det är också tydligt att det finns en vilja att hantera även politiskt känsliga fall, vilket vi t ex kan se genom åtalet mot Sabit Geci. Geci är ett tidigare befäl inom Kosovos Befrielsearmés (KLA, Kosovo Liberation Army) militärpolis och är misstänkt för att ha begått krigsförbrytelser i två KLA-läger i norra Albanien.

Civil Rights Defenders delar den oro HLC ändå uttrycker för att EULEX den senaste tiden har prioriterat andra brott, som t ex ekonomiska bedrägerier, organiserad brottslighet och korruption. Missionen borde istället koncentrera sig på de hundratals ärenden som rör krigsförbrytelser som UNMIK lämnade efter sig. Ett av de största problemen kring krigsförbrytarrättegångar generellt, så även i Kosovo, är behovet av att kunna ge vittnen ett effektivt skydd. Här skulle EULEX kunna införa ett vittnesskyddsprogram med olika säkerhetsnivåer i syfte att förhindra att vittnen hotas eller i värsta fall mördas. Antalet internationella åklagare behöver ökas för att öka antalet utredningar kring krigsförbrytelser och för att öka kvaliteten i utredningarna. Till sist måste lokala åklagare och domare i större utsträckning få möjlighet att arbeta nära sina internationella kollegor för att på så sätt, på sikt, få tillräcklig kompetens för att Kosovos rättsväsende ska klara sig självt.

Läs här vad HLC:s chef och grundare Nataša Kandic säger om behovet av ett vittnesskyddsprogram i Kosovo i en intervju hon nyligen gjorde med Time Magazine.





Minns Srebrenica

11 07 2010

I dag är det 15 år sedan det största folkmordet efter andra världskriget ägde rum i Europa. Under drygt en vecka sommaren 1995 avrättades cirka 8 000 civila muslimska män och pojkar i åldrarna 12-77 år av bosnienserbiska styrkor i den lilla staden Srebrenica, sju mil nordost om den bosniska huvudstaden Sarajevo.

De högsta ansvariga för massakern är ledaren för de bosnienserbiska styrkorna general Ratko Mladic och den dåvarande presidenten för den självutnämnda bosnienserbiska republiken, Radovan Karadzic. De båda har också åtalats för folkmordet i Srebrenica vid den internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) – åtal som för övrigt den tidigare och numera bortgångne styrelseledamoten i Civil Rights Defenders, Eric Östberg, medverkade till under sin tid som åklagare vid den så kallade Haagtribunalen. Åtalen granskades och bekräftades av domaren Fuad Riad, som gav följande bild av vad han hade fått ta del av:

“The evidence tendered to the prosecutor describes scenes of unimaginable savagery, thousands of men executed and buried in mass graves, hundreds of men buried alive, mutilated and slaughtered … These are truly scenes from Hell, written on the darkest pages of human history.”

Ett antal personer har dömts vid Haagtribunalen och av nationella domstolar för att ha medverkat vid händelserna i Srebrenica. De högst ansvariga har dock hittills undgått rättvisan. Karadzic står inför rätta vid ICTY men gör sitt yttersta för att förhala och ifrågasätta domstolens arbete och legitimitet vilket gör att vi får vänta innan dom faller.

Mladic är fortfarande på fri fot och det är inte enbart av vikt för de anhöriga till offren för folkmordet att han grips och ställs inför rätta. Det är också av betydelse för det internationella samfundets trovärdighet, som i det här sammanhanget aldrig riktigt har återhämtat sig sedan FN-styrkor strax innan massakern inleddes övergav Srebrenica åt bosnienserberna trots att de deklarerat staden som en skyddad zon.

Tillsammans med lokala människorättsorganisationer har Civil Rights Defenders medverkat till att dokumentera och rapportera om krigsförbrytelser i regionen. Dessa dokument har legat till grund för många av de rättsprocesser som förts. För några år sedan producerade vi dokumentärfilmen ”Scorpions” tillsammans med Humanitarian Law Centre i Belgrad. Filmen handlar om den bosnienserbiska paramilitära styrkan med samma namn som deltog i Srebrenica och består av filmmaterial från soldaterna själva. Den mycket starka filmen har bland annat visats på tv i Serbien, där den väckte kraftiga reaktioner.

Läs även en artikel som Eskil Franck på Forum för levande historia och jag har skrivit med anledning av minnesdagen här. Läs ett faktablad om Srebrenica från ICTY här.





Tre dömda för folkmord

12 06 2010

Den internationella krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien (ICTY) har avkunnat dom i sitt största mål hittills. Efter tre och ett halvt års förhandlingar dömdes bosnienserberna Vujadin Popovic och Ljubisa Beara till livstids fängelse för folkmord, Drago Nikolic till 35 års fängelse för medhjälp till folkmord, Ljubomir Borovcanin till 17 års fängelse för medhjälp till brott mot mänskligheten samt Vinko Pandurevic, Radivoje Miletic, och Milan Gvero till 13, 19 respektive 5 års fängelse för brott mot mänskligheten. Brotten avser folkmordet i Srebrenica för ganska exakt femton år sedan där cirka 8 000 muslimska män och pojkar avrättades av bosnienserbiska styrkor under ledning av Radovan Karadzic och Ratko Mladic. Karadzic står inför rätta vid ICTY (förhandlingarna framflyttade) medan Mladic fortfarande befinner sig på fri fot. Läs ICTY:s faktablad om Srebrenica.

I sitt beslut uttalade domstolen att ”In a context of war and of human history, these crimes are unknown for their cruelty and scope.”. Domen kan överklagas.

Civil Rights Defenders har sedan krigen på Balkan arbetat tillsammans med lokala människorättsförsvarare för att dokumentera och rapportera om de krigsförbrytelser som begicks för att offren och deras anhöriga ska få upprättelse och kompensation och för att de ansvariga ska ställas inför rätta. Tillsammans med Humanitarian Law Centre i Belgrad har vi bland annat producerat den här filmen om den bosnienserbiska specialstyrkan Skorpionerna. Filmen, som är cirka en timme lång och som innehåller mycket starka scener, är baserad på förbandets eget filmmaterial. Den har flera gånger visats på tv i Serbien där den väckt stor debatt.





Låt de utsatta berätta

14 12 2009

Efterspelet till krigen på Balkan har bidragit till ett antal domar vid krigsförbrytartribunalen i Haag och ett fåtal sådana i de nationella domstolarna i regionen. Förövarna har fått ge sin bild av krigen men offer och anhöriga har haft små möjligheter att ge sin beskrivning av de fasor de upplevt. Rättegångarna har inte verkat som en katalysator för en bredare debatt i de respektive länderna om vad som hände under krigen och de har bland befolkningen inte heller betraktats som en mekanism för att få fram sanningen. Mer än ett decennium efter krigen i forna Jugoslavien är tusentals offer oidentifierade och många av förövarna går fria. Det är därför angeläget att dokumentera vad som faktiskt har skett genom att låta människor från alla involverade länder berätta om de hemskheter de varit med om. Det är svårt att föreställa sig hur man annars ska uppnå försoning mellan folken och undvika nya sammandrabbningar i framtiden.

Mot bakgrund av ovanstående har det civila samhället i länderna i det forna Jugoslavien gått samman kring ett initiativ för en regional sanningskommission, RECOM. På sikt måste ländernas regeringar ta över initiativet och för det krävs påtryckningar från bland annat EU. Därför anordnades häromdagen en konferens i Bryssel där vår samarbetspartner sedan länge, Natasa Kandic, var en av talarna. Läs mer om evenemanget och RECOM här. Natasa, som är en av de främsta människorättsförsvararna i världen, är chef för Humanitarian Law Centre i Belgrad och var nyligen hos oss på ett frukostseminarium för att prata om RECOM. I samband med det gjorde P1:s Människor och tro en intervju med Natasa.





Människan och lagen – Karadzic inför rätta

30 10 2009

Vi är många som har sett fram emot rättegången mot Radovan Karadzic. Den vrede som uppstår bland offer och anhöriga när Karadzic bojkottar domstolen är förståelig – de hoppas ju få svar på så många frågor och på att den man som anses ha det yttersta ansvaret för bosnien-serbernas krigsförbrytelser ska få sitt straff. Det är förvånande att Karadzic i likhet med så många andra, som t ex Milosevic, inte visar den minsta ånger för det som har skett. Nationalismen är en lika stark drivkraft nu som då. Hans arrogans gentemot domstolen är emellertid inte lika förvånande. Hela hans maktutövning har, från det att han når toppen, baserats på en självbild där han står över allt och alla – inte minst lagen. Något han delar med så många liknande män i historien. Just därför är det så viktigt att alla framtida Karadzic, var än de växer fram, blir varse om att det är en illusion och att rättvisan för eller senare alltid hinner ikapp.

Vår samarbetspartner Balkan Investigative Reporting Network (BIRN) har gjort en tidsaxel över Radovan Karadzic, som du kan studera här. Du kan också följa rättegången genom deras särskilda rapportering om den, som finns här.