”Jag skulle skjuta ihjäl alla demonstranter”

5 03 2012

Tjetjeniens illa beryktade president, Ramzan Kadyrov, tycker att myndigheterna i Moskva är alldeles för veka och vet precis vad han skulle göra om demokratiaktivister i Groznyj skulle få för sig att demonstrera som de gör i den ryska huvudstaden – han skulle skjuta ihjäl allihopa. Nu lär det dock dröja innan vi får se, eller höra talas om, några demonstrationer mot regimen i Tjetjenien. Enligt de flesta bedömare är orsaken bakom det att Kadyrov håller den nordkaukasiska republiken i ett järngrepp och att högljudda motståndare och regimkritiker, och deras familjer, riskerar att råka mycket illa ut. Om du frågar Kadyrov beror bristen på offentlig kritik på att både han och Vladmir Putin är omåttligt populära bland tjetjener – så populära att folk strömmar till vallokalerna för att rösta (i parlamentsvalen 2011 gick 99,45 % av väljarna till vallokalerna och när rösterna hade räknats var det till och med 2 203 personer fler än antalet registrerade väljare som röstade (vilket sedan korrigerades av valkommissionen, som lade till några tusen namn i röstlängden)!) och det i princip uteslutande på de båda herrarna.

De första rapporterna från gårdagens ryska presidentval tyder på att Putin fått 99,8 % av de tjetjenska väljarnas röster. Sannolikt lär också den officiella valstatistiken, precis som vid valet till duman i december, redovisa ett nästintill hundraprocentigt valdeltagande i Tjetjenien. Siffrorna måste förstås ta med en rejäl nypa salt. Sådana resultat kan bara produceras i länder och regioner med auktoritära regimer, som till exempel Vitryssland, Turkmenistan och Nordkorea, och väcker snarare förundran än beundran: Vad är det som ligger bakom dessa siffror? En del av svaret lär vara att Kadyrov är mycket angelägen att visa Putin sin lojalitet – han kom till makten genom Putin och han vet att det också är Putin som kan ta makten ifrån honom. Makt i Ryssland betyder pengar och Kadyrov vill naturligt hålla sig väl med den som, åtminstone indirekt, föder honom. I förra årets dumaval var det också så att Putins parti Enade Ryssland behövde ett starkt stöd i Norra Kaukasus för att få majoritet i parlamentet. För att uppnå detta används ett utbrett valfusk – vissa röstar flera gånger, ingen oberoende kontroll av valurnor, etc – och väljarna skräms att lägga sin röst på Putin genom hot om allt mellan indragna löner till våld. Om missnöjet mot Putin fortsätter att öka i övriga Ryssland kan det ”stabila väljarstödet” från de oroliga republikerna i Norra Kaukasus vara både en välkommen och nödvändig grund för Putins fortsatta maktstyre. Men att sitta i Kadyrovs knä är knappast tilltalande ens för Putin.





Ryska människorättsförsvarare och Dagestan

24 11 2010

Stockholmsprocessen fortsätter. Den är ett forum för lokala och internationella människorättsorganisationer som arbetar med och i Norra Kaukasus som syftar till att uppmärksamma dels situationen för människors rättigheter, dels den utsatthet som råder för de människor som arbetar med att försvara dessa rättigheter i regionen. Processen startade i fjol, strax innan EU-toppmötet med Ryssland och allt sker i Civil Rights Defenders regi.

Det har varit intensiva dagar. Vi har utbildat i opinions- och påverkansarbete. Vi har diskuterat hur vi ska nå ut med information till beslutsfattare och vår omvärld om vad som pågår i de instabila republiker som utgör Norra Kaukasus. Dessutom har vi pratat om olika säkerhetsåtgärder som vi kan och bör genomföra för att göra tillvaron tryggare för de människorättsförsvarare i t ex Tjetjenien, Ingusjien och Dagestan, som dagligen riskerar sina liv. I dag har det pågått lobbymöten med politiker, flera intervjuer har genomförts (lyssna t ex på lunchekot här och läs en TT-notis i Svd här) och vi har också samlat internationella givarorganisationer för att se till så att pratet omsätts till handling.

I morse hade vi ett seminarium för att uppmärksamma situationen i Dagestan, som anses som den senaste konflikthärden i den utsatta regionen. Ekaterina Sokirianskaja och Tanja Loksjina från Memorial respektive Human Rights Watch berättade om deras intryck från en nyligen genomförd utredningsresa i landet. Den terroristbekämpning som myndigheterna bedriver sedan många år tillbaka drabbar civilbefolkningen hårt. Så kallade rättsvårdande myndigheter, som polis och säkerhetspolis, begår grova människorättskränkningar som utomrättsliga avrättningar, tortyr och försvinnanden. Ingen ställs till ansvar för dessa övergrepp.  Särskilt hårt drabbad är den salafi-muslimska delen av befolkningen, som generellt och per automatik anses tillhöra den islamistiska militanta rörelsen i landet. Det fick sju män erfara i maj i år, när de på väg till en picknick stannade för att gå in på ett apotek och då blev omringade av polis och förda till polisstationen där de blev olagligt frihetsberövade och misshandlade. En av männen misshandlades så svårt att han senare avled av skadorna. Ingen av männen ställdes inför rätta och de frigavs senare. Anledningen till att de blev tagna av polisen var männens skägg, som signalerade att de var salafi-muslimer och därmed automatiskt misstänkta som terrorister. Även människorättsförsvarare är utsatta, inte minst advokater som arbetar med att representera de vars rättigheter har kränkts. Ett exempel är Sapiat Magomedova, som var inbjuden att delta i Stockholmsprocessen. Hon skulle besöka sin klient på polisstationen men blev istället misshandlad av flera poliser. När hon anmälde dem gjordes det en motanmälan för att hon ska ha förolämpat en av polismännen. Hennes polisanmälan har inte lett till någon utredning medan polisernas motanmälan har resulterat i ett åtal. En domstolsorder hindrade henne från att resa till vår konferens i Stockholm.

Det kommer tyvärr att finnas anledning till att återkomma till Norra Kaukasus och den situation som råder där. Vi fortsätter vårt arbete med att öka stödet till våra kollegor i regionen, inte minst genom Stockholmsprocessen, och håller tummarna för att den oro som uttrycktes på morgonens seminarium om Dagestan, för att ett fullödigt inbördeskrig ska bryta ut i republiken, inte kommer att förverkligas. Vi hoppas att vi genom vårt människorättsarbete i regionen kan bidra till att ytterligare konflikter utbryter. Människors tillgång till sina rättigheter är en av de främsta garantierna för fred och säkerhet.