Polisens användning av dumdumkulor måste upphöra

17 04 2012
Hålspetsammunition före och efter träff.

I söndags hade min kollega Cecilia Tengroth och jag en artikel publicerad på DN Debatt där vi offentliggör vår stämningsansökan till Europadomstolen mot Sverige för polisens dödsskjutning av Daniel Franklert Murne i Lindesberg 2005. I artikeln pekar vi på fem strukturella fel i fråga om polisens skjutvapenhantering, som enligt vår mening bidrog till Daniels död och som måste åtgärdas för att det som hände Daniel inte ska hända andra. I en rad blogginlägg har jag tänkt att belysa dessa fem fel lite närmare och jag börjar idag med polisens användning av hålspetsammunition, så kallade dumdumkulor.

2003 fick svensk polis en ny sorts ammunition efter att själv ha begärt ett sådant byte. Den gamla Norma Säk-ammunitionen ersattes av Gold Speer Dot- ammunition, som är en hålspetsammunition av dumdumkule typ. Det var denna ammunition som användas vid dödsskjutningen av Daniel Franklert Murne. Dumdumkulor förbjöds redan 1899 att användas i krigstid, genom den så kallade Haagdeklarationen, mot bakgrund av att de förorsakar överflödig skada och onödigt lidande. Vid träff tillplattas kulan och fortsätter starkt deformerad genom kroppen med omfattande skador som resultat (se bild). Man ansåg att de stora och svårbehandlade skador denna ammunition åstadkom inte kunde motiveras i förhållande till den militära nytta som ammunitionen tjänade. Förbudet har idag sedvanerättslig status inom den humanitära rätten, d v s att det genom praxis har kommit att bli en gällande om än oskriven lag (en deklaration är inte juridiskt bindande för stater på samma sätt som exempelvis en konvention men genom sedvänja, praxis, har regeln etablerat sig som bindande). Det framgår även av FN:s Basic Principles on the Use of Force and Firearms by Law Enforcement Officials (paragraf 11 punkt (c)) att ammunition som orsakar oförsvarlig skada eller utgör en oförsvarlig risk, ska förbjudas.

Varför inte samma humanitära principer som tillerkänns fienden under krig ska gälla för ett lands egna medborgare är mycket svårbegripligt. Ett av polisens främsta argument för införandet av denna ammunition var att minska risken för att tredje man skadas vid skottlossning, d v s att kulan går igenom den misstänkte brottslingen och sedan träffar en oskyldig förbipasserande. Retoriskt kan det då undras om det är vanligt förekommande att människor skadas, eller rent av dödas, på detta sätt? Nej, det har tydligen aldrig hänt men det var inget polisen fäste större vikt vid.

Trots internationellt rättsliga förbud och rekommendationer samt nationella som internationella tester (bland annat på levande grisar på Södersjukhuset) visar att denna typ av ammunition orsakar stora skador med en högre risk för dödlig utgång, ändrades inte polisens regler eller utbildning avseende skjutvapenanvändning när den infördes.

Polisens behov av metoder och ammunition som inte skadar tredje man men som lyckas stoppa t.ex. en psykiskt sjuk eller drogpåverkad person kan, och måste, tillgodoses på andra sätt. Men så länge inte regeringen eller rikspolisstyrelsen agerar kommer polisens användning av dumdumkulor att fortsätta och det är, tyvärr, bara en tidsfråga innan ännu ett människoliv går till spillo på grund av detta.





Bättre granskning av polisvåld

7 10 2009

Polisingripandet som ledde till en 24-årig mans död i Göteborg 2008 ska nu utredas på nytt (DN 7/10). Det är förstås välkommet men dödsfallet skulle ha utretts långt tidigare. Den svenska staten har en skyldighet att skydda människors rätt till liv (se till exempel Europakonventionen, svensk lag sedan 1994). Därmed inte sagt att polisen inte har rätt att använda våld men det måste ske under vissa givna förutsättningar. En sådan förutsättning är att våldet är absolut nödvändigt för att t ex verkställa en laglig arrestering eller för att poliserna ska kunna försvara sig själva eller andra. Fyra poliser hade att hantera mannen som, likt Osmo Vallo, efter gripandet trycktes ned mot bilgolvet i piketbussen. De verkar inte ha följt de regelverk som finns och enligt uppgift har de inte inte ens reagerat på att mannen blivit medvetslös utan låter honom ligga kvar på mage och bär in honom på akuten med handfängsel på. Om dessa uppgifter stämmer är det inget annat än en stor skam – vad är det för människor, tillika poliser, som kan bete sig så inhumant mot sina medmänniskor?

Polisingripanden med dödlig utgång måste utredas bättre än vad som har varit fallet med dödsfallet i Göteborg. Samtliga inblandade poliser måste givetvis förhöras. De måste kunna visa att våldet varit absolut nödvändigt och proportionerligt, vilket är mycket tveksamt i det här fallet. Den som är ansvarig för utredningen och den som utför den måste vara oberoende och opartisk både i lagligt och praktiskt hänseende, vilket också kan ifrågasättas bl a med tanke på åklagarnas och polisens nära samarbete. Det väsentliga syftet med att utreda fall av dödligt polisvåld är att säkerställa att de lagar som ska skydda vår rätt till liv fungerar på ett effektivt sätt och att de som kränker denna rätt hålls ansvariga. Det som till syvende och sist står på spel är, för att använda Europadomstolens ord i fallet Ramsahai v Netherlands (§ 325), ingenting mindre än allmänhetens förtroende för staten och dess monopol på att använda våld.

Precis som Expressens ledarsida skriver (7/10), behöver vi en myndighet med ett medborgar- och inte ett polisperspektiv som utreder fall av polisvåld. Men vi måste också ha en polis med ett mänskligt perspektiv på sitt myndighetsutövande.

I övrigt har en av våra ryska samarbetspartner, människorättsorganisationen Memorial och dess chef Oleg Orlov, dömts att betala motsvarande 18 000 kronor i skadestånd för förtal av Tjetjeniens beryktade president Ramzan Kadyrov (läs mer här). Domen kommer förstås att överklagas men det är uppenbart att Ryssland, med alla till buds stående medel, vill tysta landets människorättsförsvarare. Förhoppningen står nu till det svenska ordförandeskapet att föra upp de ryska människorättsförsvararnas situation på agendan inför EU-toppmötet med Ryssland i november.