Vietnamesisk bloggare försvunnen

3 05 2011

Dieu Cay var en av Vietnams mest inflytelserika bloggare när han greps i april 2008. Hans röst för demokrati i Vietnam och mot den utbredda korruptionen tystnade. I dag vet ingen var han hålls fängslad. På Pressfrihetens dag uppmanar Civil Rights Defenders de vietnamesiska myndigheterna att frige Dieu Cay och låta honom återförenas med sin familj.

Dieu Cay är pseudonym för Nguyen Van Hai, en 57-årige före detta militär vars regimkritik ledde till att han hamnade under polisbevakning redan tidigt 2008, knappt två år efter att han tillsammans med andra bloggare grundat Klubben för oberoende journalister. I september 2008 dömdes han till två och ett halvt års fängelse för skattebrott i ett politiskt motiverat åtal och en rättegång som var avgjord på förhand.

Dieu Cay frigavs inte efter avtjänat fängelsestraff i oktober i fjol. I stället hålls han kvar i fängsligt förvar, på okänd ort. Ingen tycks veta hur han mår i dag och myndigheternas agerande är oroande. Civil Rights Defenders uppmanar diplomatkåren i Hanoi att försöka få tillstånd att besöka honom snarast möjligt.

Såvitt är känt har Dieu Cays familj inte fått träffa honom sedan oktober 2010. De har ideligen fått avslag på sina förfrågningar och har inte ens tillåtits ge honom mat och pengar. Inte heller hans advokat har fått tillgång till sin klient med hänvisning till pågående polisutredning. Dieu Cay står nu åtalad för brott mot artikel 88, som är en del av lagstiftningen om nationell säkerhet och som omfattar statsfientlig propaganda.

Sist familjen tilläts träffa honom fanns han på Xuan Loc-fängelset i Dong Nai-provinsen öster om Ho Chi Minhstaden, där han är hemmahörande.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch tilldelade honom Hellman/Hammett-priset 2009 tillsammans med fem andra vietnamesiska aktivister för att hedra deras engagemang för yttrandefriheten och deras mod att stå upp mot förtryck.





Vingklippt kambodjansk opposition

22 03 2011

Kambodjas oppositionsledare Sam Rainsy förlorade sin parlamentspost i veckan som gick, vilket ytterligare försvagar den politiska oppositionen i landet. Rainsy, som befinner sig i exil, dömdes i fjol i sin frånvaro till två års fängelse för att bland annat ha medverkat till rasdiskriminering. Han dömdes dessutom till 10 års fängelse för att ha publicerat en falsk karta över gränsen mellan Kambodja och Vietnam. Båda domarna anses politiskt motiverade och rättegångarna visar på den politiska maktens direkta inblandning i domstolarnas arbete. Kambodjas högsta domstol, dit Rainsy överklagat sitt ärende, dömde i förra månaden till hans nackdel. Som en konsekvens av domstolens beslut beslutade parlamentet, vars majoritet består av ledamöter från det styrande partiet Kambodjas folkparti (CPP), att frånta Rainsy hans roll som ledamot av parlamentet och de rättigheter och privilegier som tillkommer honom i denna egenskap. Besluten mot Rainsy gör att han inte kommer att kunna ställa upp i valet 2013. I valet 2003 fick Rainsy och hans parti 22 % av rösterna.

Kambodjas 59-åriga ledare Hun Sen har suttit vid makten sedan 1985 (med undantag för en femårsperiod i mitten av 90-talet) och har sagt att han ska göra det till han fyller 90. Chansen, eller risken beroende på ur vems perspektiv man ser det, att han kommer att sitta i 30 år till har ökat i och med rävspelet mot landets opposition. Kritiken mot Kambodjas styre från landets politiska opposition och de människorättsförsvarare som granskar makten och hur den utövas, har svårt att göra sina röster hörda. Det är inte enbart den lagstiftande, styrande och dömande makten som fungerar otillfredsställande i demokratiskt synvinkel – även media brister i sitt oberoende. Desto viktigare att omvärlden skänker genklang åt kritikernas röster men det har hittills varit ganska tyst. Därigenom blir det också lättare för Hun Sen att avfärda kritiken från människorättsorganisationer och andra, som politiska utspel från nickedockor i Sam Rainsys ledband. En sann sydostasiatisk furste i Machiavellis smak.





Den illegala maktens rädsla

3 03 2011

Kampen för frihet, mänskliga rättigheter och demokrati som vi nu bevittnar i förtryckarstater i Nordafrika och i Arabvärlden sänder tydliga signaler till alla de diktatorer runt om i världen, som med illegala mandat plågar befolkning och ruinerar statskassor för att berika sig själva om att deras dagar vid makten är räknade. Omvärlden måste nu förbereda sig på att den illegala maktens ökade rädsla kommer att öka pressen på människor i världens diktaturer och särskilt på de människor som arbetar för att makten ska återbördas till folket genom att införa demokrati.

På plats i Minsk kunde jag i december i fjol på nära håll följa hur den vitryska diktatorn Aljaksandr Lukasjenkas rädsla för att förlora sin makt utmynnade i ett brutalt angrepp på de tiotusentals människor som samlats för att fredligt kräva förändring. Människorättsförsvarare och demokratiaktivister misshandlades och fängslades och de första domarna i de politiskt motiverade rättegångarna har nu fallit med långvariga fängelsestraff som följd. Regimen försöker med alla medel hindra all form av utveckling i landet som innebär att den makt de olagligt uppbär, går förlorad.

I det svenska semesterparadiset tillika enpartistaten Vietnam darrar regimens manschettknappar när den 69-årige läkaren Nguyen Dan Que ger sig ut på Ho Chi Minh-stadens (f d Saigon) gator för att sprida upprop för demokrati och mänskliga rättigheter. Ngyuyen Dan Que är ledare för organisationen Non-Violent Movement for Human Rights in Vietnam och regimens rädsla för hans arbete känner inga gränser: Av de senaste 26 åren har Que tillbringat 19 år i fängelse för sitt oförtrutna arbete för de mänskliga rättigheterna. I lördags hade han en ur vietnamesiska ögon djärv debattartikel införd i Washington Post och samma dag greps han av polis. Han släpptes mot borgen dagen efter men myndigheterna har nu inlett förundersökning med misstanke om brott mot rikets säkerhet för att ha uppmanat till demonstrationer för ett fritt och demokratiskt Vietnam.

”De oroar sig för demokrativindarna som sveper in från Nordafrika och Mellanöstern” säger Nguyen Dan Ques bror Quan Nguyen i en kommentar. Och nog är det så. Innan vindarna når ända fram kommer den illegala regimen i Vietnam och i andra totalitära stater i omvärlden att göra vad som står i dess makt för att få dem att bedarra genom att slå ner hårdare på frihetens och demokratins alla budbärare. Dessa utsatta människors välbefinnande borde vara alla fria människors högsta prioritet.





En mors offer

14 10 2010

Rebiya KadeerI dagarna har en ny bok kommit ut på marknaden. Det är boken ”Kampen mot Draken” (Narin förlag), skriven av uigurledaren Rebiya Kadeer, som nu har översatts till svenska. Rebiya och jag träffades i fredags i förra veckan i samband med att hon var i Sverige för att lansera sin bok. Hon var även i Stockholm för knappt ett år sedan när Civil Rights Defenders visade filmen om hennes liv, ”Ten conditions of love”, efter vilken hon och jag hade ett offentligt samtal om hennes kamp mot Kina och för hennes minoritetsfolk Uigurerna (läs här vad jag skrev då).

Rebiya Kadeer har levt i exil i USA sedan mars 2007, då hon frigavs från sin fångenskap i kinesiskt fängelse. Men även om Rebiya nu lever i frihet har hon familj och vänner kvar i Kina och de trakasseras regelbundet av de kinesiska myndigheterna. En av hennes söner, Alim, dömdes i november 2006 till sju års fängelse. Hennes andra son, Ablikim, dömdes i april 2007 till nio års fängelse. Båda sönerna häktades redan i juni 2006 och i samband med det misshandlats de svårt av säkerhetspolis medan deras barn såg på. Båda sönerna, men särskilt Alim, har torterats under sin tid i fängelse. Sönerna, i likhet med deras familjer samt deras och Rebiya’s vänner, har straffats enbart i syfte att tysta Rebiya i hennes kamp för att uigurerna ska få tillgång till sina mänskliga rättigheter.

Att Nobels fredspris i år gått till Liu Xiaobo är en stor framgång för Kinas demokrati- och människorättsaktivister. Kinesiska myndigheter har gått hårt åt mot även hans familj och vänner och det återstår att se om regimen tillåter att hans fru åker till Oslo för att ta emot priset å hans vägnar. Uppmärksamheten kring situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, som valet av Liu Xiaobo som fredspristagare medför, kommer den kinesiska regimen i vart fall inte att kunna göra något åt. Förhoppningsvis innebär den att trycket på den kinesiska regimen ökar och att den känner sig tvingad att agera till förmån för Alims och Ablikims hälsa och välbefinnande. Deras mor, som själv har omnämnts som potentiell fredspristagare under många år, kommer oavsett inte att låta sig tystas. Vi i omvärlden måste göra vad vi kan för att Rebiyas och hennes familjs kamp och lidande inte ska vara förgäves.





Journalister under press

1 09 2010

Från Kosovo rapporteras det att många journalister numera har svårt att få pass och att de därmed hindras ifrån att resa utomlands. Den som ansöker om ett pass måste nämligen inkomma med ett rättsligt intyg på att de inte är föremål för en brottsutredning och i Kosovo är det tyvärr vanligt att journalister som kritiserar makthavare anklagas för diverse brottslighet i syfte att tysta dem. Läs mer om detta t ex i rapporten State of Constriction, som har producerats i samarbete med Civil Rights Defenders.

Situationen för journalister på Västra Balkan har försämrats de senaste åren. Korrumperade makthavare tvekar inte att använda allt ifrån våld till utdragna och kostsamma rättsprocesser för att skrämma kritiska journalister till tystnad. Metoderna skrämmer inte enbart de journalister som är direkt drabbade utan leder också till ett stort mått av självcensur bland övriga journalister, som passar sig för att bli nästa person som råkar ut för obehagligheter. Följden blir att medborgarna inte får tillgång till information som är nödvändig för att de ska kunna fatta viktiga beslut som rör deras vardag och framtid.