Smutsig befordran visar att Serbien har lång väg att gå

27 02 2012

Serbiens president Boris Tadic utnämnde i slutet av förra året generallöjtnant Ljubisa Dikovic till ny chef för den serbiska arméns generalstab. Befordringen av Dikovic är kontroversiell eftersom ett antal krigsförbrytelser ägde rum i Kosovo -99 under hans befäl. Utnämningen försvaras av den serbiska regeringen och debatten har snarare kommit att riktas bort från Dikovic och mot den väl ansedda organisationen Humanitarian Law Centre (HLC) och dess kompromisslösa chef Natasa Kandic, som har publicerat dokumentation och rapporter i detta och i ett stort antal andra fall som rör krigsförbrytelser i forna Jugoslavien (en stor del av arbetet har skett i samarbete med Civil Rights Defenders). Dokumentationen som Kandic och HLC publicerat bygger i huvudsak på offentlig information, som den internationella krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien tillgängliggjort. Det har emellertid inte hindrat landets försvarsminister från att kalla uppgifterna för ”lögner” och ”propaganda”. Han vill dock inte debattera frågan med Kandic i tevestudion. Risken är istället stor för att det inleds en rättsprocess mot Natasa Kandic för hennes och HLC:s uttalanden.

I ett demokratiskt land med ett fungerande rättsväsende, transparenta processer och en genuin vilja att göra upp med sitt förflutna vore det förstås en självklarhet att inte befordra en person som på goda grunder kan ställas inför rätta misstänkt för att ha begått krigsförbrytelser genom sitt befälsansvar. Än en gång är det istället budbäraren, Natasa Kandic och hennes organisation, som kritiseras och ifrågasätts för sina legitima krav på att krigsförbrytare ska lagföras – inte befordras. Så länge den serbiska regimen prioriterar nepotism och gamla lojaliteter framför rättvisa och yttrandefrihet förblir närmandet till övriga Europa en tanke utan motsvarande handling.





Serbiska åklagare agerar åter politiskt i krigsförbrytarmål

9 03 2011

För fjärde gången i rad har serbiska åklagare för krigsförbrytelser agerat med politik och inte juridik för ögonen. Det var i torsdags i förra veckan som den pensionerade bosniske armégeneralen Jovan Divjak arresterades på Wiens flygplats på grundval av en internationell arresteringsorder utfärdad av serbiska åklagare – samma arresteringsorder som gjorde att Ejub Ganic, tidigare president i Bosnien, arresterades för ett år sedan på Heathrow. I juli 2010 släpptes Ganic efter att en brittisk domstol fattat beslut om att han inte ska utlämnas. Domaren menade att den serbiska åklagarens begäran om Ganics utlämning var ”brought and [was] being used for political purposes, and as such amount to an abuse of the process of this court”. Före fallet Ganic väckte åklagarmyndigheten i Serbien åtal mot Ilija Jurisic från Bosnien men målet överklagades och en domstol i Belgrad konstaterade att åtalet var politiskt motiverat. Nu senast, bara någon vecka innan Jovan Divjak arresterades i Wien, var det kroaten Tihomir Purda som arresterades vid den bosniska gränsen på order av den serbiska åklagarmyndigheten. Efter hård press från omvärlden släppte myndigheten kraven på att Purda skulle utlämnas med förklaringen att ny bevisning visat att Purda och två andra misstänkta var oskyldiga.

Tillbaka till Divjak. I juli 2003 slutförde åklagarkammaren vid den internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) en granskning av 719 personer på förfrågan från den bosniska entiteten Republika Srpska, däribland Jovan Divjak. Tribunalens åklagarkammare kom då fram till att den bevisning som presenterats i det material om Divjak den fått att granska, inte ger tillräcklig grund för att tro att Jovan Divjak har begått krigsförbrytelser. Enligt ett avtal från 1996, som ingicks för att undvika politiskt motiverade arresteringar och åtal i Bosnien-Hercegovina, får inte rättsväsendet i Bosnien-Hercegovina och Republika Srpska väcka åtal annat än i de fall där åklagarkammaren vid ICTY har gett klartecken. (Sedan 2004 är det en särskild enhet vid den bosniska riksåklagaren som hanterar avtalets genomförande.) Något klartecken finns alltså inte i fallet Divjak.

Genom sitt agerande riskerar de serbiska krigsförbrytaråklagarna att försvåra det redan så svåra arbetet med att ställa krigsförbrytare inför rätta. Om myndigheten anser sig ha bevisning mot Divjak och andra, ska den överlämnas till åklagarmyndigheten i Bosnien eller till ICTY i enlighet med de regler och överenskommelser som gäller.





Det osynliga folket

1 03 2011

Runt om på Västra Balkan, i alla de länder som förr utgjorde republiken Jugoslavien, lever det tusentals romer som inte har vare sig identitetshandlingar eller födelsebevis. Utan dessa dokument får de inte tillgång till sjuk- och hälsovård, barnen får ingen utbildning och de vuxna får inget arbete. Lagen ger dem inget skydd eftersom de inte finns. De är juridiskt osynliga.

Ett exempel är Djulijan, som föddes 1999 i Kosovo Polje men vars födelse aldrig blev registrerad hos myndigheterna. 2006 blev Djulijan svårt sjuk och lades in på sjukhus i Belgrad. För att han skulle få vård tvingades föräldrarna att låna ett sjukförsäkringsintyg av Djulijans två år äldre kusin, Senad. Dessvärre dör Djulijan på sjukhuset i Belgrad, endast sju år gammal, men den som registreras som död är kusinen Senad eftersom det är under hans identitet som Djulijan är inlagd. I början av 2007 inleds en juridisk process med hjälp av organisationen Praxis i syfte att häva myndigheternas dödsförklaring av Senad. Åren går och det är först efter en lång och utdragen rättsprocess som den på pappret till synes avlidne Senad får börja i skolan och får tillgång till sjuk- och hälsovård, etc. Djulijan, däremot, levde och dog som en juridiskt osynlig person utan några som helst rättigheter.

I Serbien hävdar regeringen att nuvarande lagstiftning är tillräcklig och inte utgör något hinder för att ”juridiskt osynliga” ska få den registrering som krävs. Detta trots åratal av kritik från FN, EU, Europarådet och internationella och nationella människorättsorganisationer som Civil Rights Defenders och Praxis. Detta trots att myndigheterna erbjudits en lösning i form av en kompletterande lagstiftning, som täcker de brister som finns i nuvarande lagstiftning. Lagstiftningen, som framarbetats av vår samarbetsorganisation Center for Advanced Legal Studies, skulle förenkla den registreringsprocess som idag innefattar inlämnandet av upp till 16 olika dokument till myndigheterna och det av människor som i många fall saknar ett riktigt boende och knappast har möjlighet att fara omkring i försök att förändra sin livssituation. Civil Rights Defenders arbetar för att liknande lagstiftning ska införas även i andra länder på Västra Balkan.

Den serbiska regeringen har i åratal förnekat att systemet behöver förändras för att de tusentals människor som idag står utanför samhällets skyddsnät ska få tillgång till sina rättigheter. Nu är det dags att inse fakta och visa att det finns en vilja att rätta till de misstag som diskriminerar en mycket utsatt grupp – vare sig människorna eller deras problem försvinner genom att tro att de inte finns bara för att de inte syns.





Framsteg för rättvisan i Kosovo

21 02 2011

Vår samarbetspartner Humanitarian Law Centre i Kosovo (HLC) har i dagarna publicerat rapporten Trials for Ethnically and Politically Motivated Crimes and War Crimes in Kosovo in 2010 (engelsk version s. 91 ff)), som sammanfattar organisationens övervakning av de 16 rättegångar om etniskt och politiskt motiverad brottslighet samt krigsförbrytelser som hölls i Kosovo under förra året. Intressant läsning. Det är särskilt positivt att läsa att den internationella närvaron genom EULEX anses ha förbättrat Kosovos rättsväsende. Rättegångar kring grova förbrytelser förhalas inte längre och de rättsfall som har kunnat avslutas, har blivit det. Det är också tydligt att det finns en vilja att hantera även politiskt känsliga fall, vilket vi t ex kan se genom åtalet mot Sabit Geci. Geci är ett tidigare befäl inom Kosovos Befrielsearmés (KLA, Kosovo Liberation Army) militärpolis och är misstänkt för att ha begått krigsförbrytelser i två KLA-läger i norra Albanien.

Civil Rights Defenders delar den oro HLC ändå uttrycker för att EULEX den senaste tiden har prioriterat andra brott, som t ex ekonomiska bedrägerier, organiserad brottslighet och korruption. Missionen borde istället koncentrera sig på de hundratals ärenden som rör krigsförbrytelser som UNMIK lämnade efter sig. Ett av de största problemen kring krigsförbrytarrättegångar generellt, så även i Kosovo, är behovet av att kunna ge vittnen ett effektivt skydd. Här skulle EULEX kunna införa ett vittnesskyddsprogram med olika säkerhetsnivåer i syfte att förhindra att vittnen hotas eller i värsta fall mördas. Antalet internationella åklagare behöver ökas för att öka antalet utredningar kring krigsförbrytelser och för att öka kvaliteten i utredningarna. Till sist måste lokala åklagare och domare i större utsträckning få möjlighet att arbeta nära sina internationella kollegor för att på så sätt, på sikt, få tillräcklig kompetens för att Kosovos rättsväsende ska klara sig självt.

Läs här vad HLC:s chef och grundare Nataša Kandic säger om behovet av ett vittnesskyddsprogram i Kosovo i en intervju hon nyligen gjorde med Time Magazine.





Montenegro skyndar långsamt

14 02 2011

Utvecklingen i Montenegro går framåt. Åtminstone på ytan. De senaste åren har det lilla vackra landet skyndat sig med att inrätta bra lagar och bra institutioner, som ska verka för ett ökat skydd för människors rättigheter. Montenegriner som anser att deras rättigheter har kränkts vågar, och kan, idag anmäla det till myndigheterna, vilket inte skedde förr. Men när det gäller själva genomförandet av lagarna finns det fortfarande stora brister och processerna är mycket långsamma.

Den lag mot diskriminering som antogs i fjol, som ett resultat av bland annat Civil Rights Defenders arbete, är fortfarande inte tillämpbar eftersom en ombudsperson, som är diskrimineringslagstiftningens nyckelaktör, ännu inte har inrättats. Ett bristande diskrimineringsskydd drabbar framförallt Montenegros romer, kvinnor och HBT-personer. På grund av bristande politisk vilja har en rättshjälpslag inte införts som planerat. Det får till följd att en stor del av befolkningen inte har tillgång till rättssystemet. Trots att lagar finns och trots att domstolar i flera fall har tolkat lagarna till fördel för de människor vars rättigheter har kränkts, genomförs inte bestämmelserna och besluten av myndigheterna. Ett exempel på detta är den funktionshindrade kvinnan Marijana Mugoša. Hon sparkades från sitt jobb på Podgoricas kommun därför att de inte gillade att hon tog med sin ledarhund till jobbet. Landets högsta domstol gav Marijana rätt men kommunen följer inte beslutet. Rättsprocesserna kring de krigsförbrytelser som begicks i Montenegro hanteras mycket saktfärdigt och riktar sig enbart mot de som är misstänkta för att ha utfört dåden, inte de som har beordrat dem. Andelen politiskt motiverat våld ökade under 2010. Tortyr och annan grym, omänsklig och kränkande behandling är vanligt förekommande inom polisen. Ett stort mått av korruption genomsyrar de flesta delar av det montenegrinska samhället.

Du kan snart läsa mer om hur situationen för de mänskliga rättigheterna i Montenegro ser ut i en rapport skriven av organisationen Youth Initiative for Human Rights. Rapporten är framtagen i samarbete med Civil Rights Defenders och den kommer inom kort att publiceras på engelska. Dessvärre kommer montenegrinska människorättsorganisationer att få det svårare att arbeta framöver och frågan är om de kommer att kunna publicera liknande rapporter i framtiden. Omvärldens intresse för det lilla landet svalnar i takt med att landets politiker uppvisar positiva resultat när det gäller att instifta nya lagar och institutioner. Hur de sedan genomförs i praktiken verkar mindre intressant. Sverige och Sida upphör nu med sina insatser för demokrati och mänskliga rättigheter i Montenegro och det finns skäl att fråga sig varför. Sveriges gedigna intresse för länderna i det forna Jugoslavien har bidragit till en fantastisk utveckling på kort tid. Att då dra sig ur ett land som Montenegro, där mycket har gjorts men en hel del återstår att göra, framstår som irrationellt – särskilt med tanke på att ganska mycket kan göras med relativt små medel.





Romsk man död efter polisövergrepp

8 02 2011

Den 20 januari i år hittades Toni Jovanovic död i sitt hem i den lilla staden Kuršumlija i södra Serbien. Han verkar ha tagit sitt liv genom att hänga sig men hans död omges av speciella omständigheter. Ett och ett halvt år innan Toni dog blev han och hans bror Ivica brutalt misshandlade av tre polismän, anklagade för att ha stulit vattenmätare från en firma i Kuršumlija och sålt dem vidare. Rättsprocessen angående polisvåldet har tagit tid och Toni och Ivica har haft det svårt i sitt sökande efter rättvisa. De gav dock aldrig upp och i månadsskiftet januari/februari skulle äntligen ett domslut komma samtidigt som Toni och hans bror också hade blivit erbjudna en uppgörelse i godo med polismännen. Dessförinnan hittades alltså Toni död.

Toni och Ivica Jovanovic är romer, något de fick kastat emot sig av de tre polismännen från första stund. De tre polismännen tyckte sig kunna bete sig hur som helst mot de båda männen – de var ju bara romer och själva var de ju myndighetsrepresentanter, väl medvetna om att de kan trakassera romer och andra utsatta minoriteter utan nämnvärd risk. Efter att ha smädat Toni och Ivica och förnedrat dem genom att örfila dem offentligt, fördes de till polisstationen i Kuršumlija. Väl där tog en grov misshandel vid. Toni och Ivica slogs över hela kroppen med knytnävar och batonger. En av polismännen koncentrerade sig på att slå Toni över öronen. Samma polisman tog också fram sitt tjänstevapen och stoppade det i munnen på Toni, som bröt ihop av rädsla. Misshandeln av de båda männen fortsatte under vapenhot och för att få stopp på det hela erkände de båda att de hade stulit vattenmätarna. Då fortsatte misshandeln för att de inte hade erkänt stölden tidigare. När sedan erkännandet inte visade sig stämma, blev de misshandlade för det.

Toni och Ivica släpptes strax före midnatt samma dag och fördes av släktingar och vänner till sjukhuset. Trots att de syntes att de var svårt slagna, kräktes, hade yrsel och var i allmänt dåligt skick, fick de inte någon hjälp av sjukvårdspersonalen. Först en vecka senare blev de undersökta av läkare och fick sina skador dokumenterade. Hör deras berättelser på den här och den här tv-intervjun (endast på serbiska). Fallet har drivits i serbiska domstolar av Civil Rights Defenders samarbetspartner, CHRIS nätverket.

Tonis och Ivicas fall utgör bara ett exempel av de otal övergrepp som sker mot romer i Serbien och andra länder på Balkan. I dagens Europa betraktas Romer i hög utsträckning som samhällets paria på ett sätt som vi i västvärlden sa att vi aldrig ville vara med om igen efter att ha bevittnat det andra världskrigets fasor och förföljelsen av  judar, romer och homosexuella med flera. Ändå sker det, dag ut och dag in. Vi måste se till att utsatta grupper i våra samhällen får det stöd de behöver, att vi inte står tysta bredvid. Vi måste uppmärksamma fall som Tonis, innan det är för sent. Och framförallt – människor som utnyttjar sin maktställning på det sätt som de tre polismännen gjorde, och för den delen även sjukvårdspersonelen, ska veta att de inte undkommer rättvisan.





Nationalismen stark hos Kosovos unga

14 12 2010

Civil Rights Defenders fältkontor i Pristina följde Kosovos första parlamentsval någonsin i helgen som gick. Det har rapporterats om massivt valfusk i vissa distrikt. Den sittande premiärministern Hashim Thacis parti, PDK, behåller makten, vilket i sig är intressant med tanke på flera korruptionsskandaler och den negativa ekonomiska utvecklingen. En stor överraskning är dock att nationalistpartiet Vetevendosje med den kontroversielle partiledaren Albin Kurti i spetsen verkar bli det tredje största partiet med så mycket som 12,2 % av rösterna enligt vissa rapporter (när 99 % av rösterna har räknats). Albin Kurti, 35, är känd för att elda på de nationalistiska stämningarna i Kosovo och hans popularitet minskades knappast när han för tre år sedan vägrade att infinna sig till en rättegång och sedan öppet trotsade en arresteringsorder utfärdad av EULEX, EU:s rättsinsatsmission i Kosovo. 150 000 personer skrev på ett upprop för att få EULEX att släppa anklagelserna mot honom. Vetevendosje har medvetet satsat på Kosovos yngre väljare (hälften av befolkningen är yngre än 25 år) och med tanke på det höga valresultatet verkar partiet ha lyckats med sin strategi. Partiet, som har sin bakgrund i den radikala och våldsamma proteströrelsen, vill ena alla etniska albaner som nu lever i Kosovo, Albanien, Makedonien, Montenegro och Serbien i ett land genom att förändra de gränser som idag finns på Västra Balkan.

Europas nationalistiska rörelser växer sig starkare, se bara på vårt eget nationalistparti Sverigedemokraterna. Ändå är det bara lite drygt tio år sedan Jugoslavien och Europa stod i brand just på grund av nationalistiska intressen. Många har uttryckt en förhoppning om att det är en generationsfråga och att världen de senaste tio åren har blivit så mycket mindre genom ny kommunikationsteknologi att det snart inte kommer att finnas utrymme för nationalistiska idéer. Men nu kommer nästa generation och nationalismen är fortfarande stark och dessutom på uppåtgående. Det finns nog inget bot mot plågan men vi har i vart fall tillgång till bromsmedicin: Genom att se till att människor känner till och kan använda sig av sina rättigheter gör vi det svårare för nationalisternas idéer att slå rot. Det krävs även att vi, som både känner till och kan använda oss av våra rättigheter, också gör det och inte sitter stillatigande och ser på.