Medborgarskap till låns

15 02 2012

Från tid till annan höjs röster om att nyblivna svenska medborgare ska berövas sitt medborgarskap om de begår brott. Dessa röster kommer inte enbart ifrån sverigedemokrater eller andra givna kandidater till en sådan inställning utan även ifrån socialdemokrater, som Malmös kommunalråd Illmar Reepalu, och moderater, som Beatrice Ask med flera. Även den svenske domaren Krister Thelin, som numera är ledamot i FN:s människorättskommitté och därmed del av ett av det internationella samfundets mest framträdande organ till skydd för de mänskliga rättigheterna, har framfört denna åsikt. (Thelin gick t o m så långt att han ville göra det möjligt att ompröva medborgarskapet för kriminella svenskar som adopterats som barn.)

Frågan om medborgarskap handlar i grund och botten om rätten att ha rättigheter – att exempelvis få rösta, att få göra sin röst hörd och att få röra sig fritt. Alla människor är födda lika i värde och rättigheter, som det står i FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna, men denna universalitet är dåligt återspeglad i allt ifrån den amerikanska till den franska rättighetsstadgan – för att inte nämna vårt eget rättighetskapitel i regeringsformens (RF) andra kapitel. I dessa konstitutioner är det främst medborgarna i respektive stat som tillskrivs ett rättighetsskydd medan den som inte är medborgare värderas annorlunda. (Tyvärr innebär den svenska grundlagsutredningens förslag inte någon förändring i denna del.) Tanken om att människors rättigheter ska vara beroende av medborgarskap är i sig förkastlig och strider, som sagt, mot tanken och principen om de mänskliga rättigheternas universalitet, d v s att de mänskliga rättigheterna gäller för alla människor och överallt. Att dessutom vilja göra medborgarskapet, och därmed skyddet för sina grundläggande rättigheter, beroende av om du är en tillräckligt god samhällsmedborgare, är att ge sig ut på ett sluttande plan där människors rättigheter riskerar att inte längre vara medfödda och berättigade till envar, utan förmåner som förvärvas och förloras lika lätt som ett snedsteg blir till. Vidare borde det ur integrationssynpunkt vara mycket negativt med ett medborgarskap till låns, där människor som av olika skäl sökt sig till Sverige inte fullt ut skulle jämställas med infödda svenskar utan bli en sorts andra klassens medborgare.

Utöver de principiella, moraliska och etiska aspekter som anförs ovan finns det också ett juridiskt perspektiv väl värt att uppmärksamma. Om lagstiftaren vill göra det möjligt att återta ett beslut om medborgarskap krävs det en grundlagsändring eftersom det i RF 2 kap. 7 § stadgas ett förbud mot återkallelse av medborgarskap. Det kan också göras gällande att ett sådant förslag strider mot reglerna i Europakonventionen, inte minst diskrimineringsförbudet eftersom varje människa ska åtnjuta de fri- och rättigheter som anges i konventionen utan någon åtskillnad såsom på grund av bl a nationellt ursprung eller ställning i övrigt. Tre veckor efter 11 september 2001 trädde dessutom den Europeiska medborgarskapskonventionen i kraft i Sverige. Konventionen begränsar avsevärt möjligheterna att frånta någon dess medborgarskap och i fråga om brottslighet skulle en sådan åtgärd enbart kunna tillåtas i fall av brott mot rikets säkerhet (högförräderi, spioneri, etc). Annan kriminalitet, oavsett hur grov den än må vara, anses inte vara skäl nog.

Att särbehandla främmande grupper i tider av fara och oro är en lätt men mycket farlig väg att slå in på. Under det senaste decenniet har vi sett hur demokratiska stater, inklusive Sverige, har utfört de mest fruktansvärda och rättsvidriga övergrepp på människor under förevändning av kampen mot terrorismen. Länder i vår omgivning, som Danmark, Finland och Holland, har infört lagstiftning som delar in medborgarna i ett A- och B-lag, där de sistnämnda riskerar att fråntas sitt medborgarskap om de inte uppför sig. En sådan lagstiftning skulle smaka för ett parti som Sverigedemokraterna men det är annars en åtgärd som varje människa som lever efter tron på att människor är lika i värde och rättigheter, bör hålla sig för god för. I en kommentar till Thelins förslag för tio år sedan, tyckte Fredrik Reinfeldt (då ordförande i justitieutskottet) att det är ”konstigt att betrakta medborgarskapet som något tillfälligt. Visst ska man bekämpa brottsligheten, men det här är fel väg att gå.” Låt oss hoppas att Reinfeldt fortfarande är av den åsikten och att han håller stången mot de motstående krafterna både i det egna partiet och utanför. Medborgarskap, lika lite som rättigheter, är inte något man ska få till låns.





Nationalismen stark hos Kosovos unga

14 12 2010

Civil Rights Defenders fältkontor i Pristina följde Kosovos första parlamentsval någonsin i helgen som gick. Det har rapporterats om massivt valfusk i vissa distrikt. Den sittande premiärministern Hashim Thacis parti, PDK, behåller makten, vilket i sig är intressant med tanke på flera korruptionsskandaler och den negativa ekonomiska utvecklingen. En stor överraskning är dock att nationalistpartiet Vetevendosje med den kontroversielle partiledaren Albin Kurti i spetsen verkar bli det tredje största partiet med så mycket som 12,2 % av rösterna enligt vissa rapporter (när 99 % av rösterna har räknats). Albin Kurti, 35, är känd för att elda på de nationalistiska stämningarna i Kosovo och hans popularitet minskades knappast när han för tre år sedan vägrade att infinna sig till en rättegång och sedan öppet trotsade en arresteringsorder utfärdad av EULEX, EU:s rättsinsatsmission i Kosovo. 150 000 personer skrev på ett upprop för att få EULEX att släppa anklagelserna mot honom. Vetevendosje har medvetet satsat på Kosovos yngre väljare (hälften av befolkningen är yngre än 25 år) och med tanke på det höga valresultatet verkar partiet ha lyckats med sin strategi. Partiet, som har sin bakgrund i den radikala och våldsamma proteströrelsen, vill ena alla etniska albaner som nu lever i Kosovo, Albanien, Makedonien, Montenegro och Serbien i ett land genom att förändra de gränser som idag finns på Västra Balkan.

Europas nationalistiska rörelser växer sig starkare, se bara på vårt eget nationalistparti Sverigedemokraterna. Ändå är det bara lite drygt tio år sedan Jugoslavien och Europa stod i brand just på grund av nationalistiska intressen. Många har uttryckt en förhoppning om att det är en generationsfråga och att världen de senaste tio åren har blivit så mycket mindre genom ny kommunikationsteknologi att det snart inte kommer att finnas utrymme för nationalistiska idéer. Men nu kommer nästa generation och nationalismen är fortfarande stark och dessutom på uppåtgående. Det finns nog inget bot mot plågan men vi har i vart fall tillgång till bromsmedicin: Genom att se till att människor känner till och kan använda sig av sina rättigheter gör vi det svårare för nationalisternas idéer att slå rot. Det krävs även att vi, som både känner till och kan använda oss av våra rättigheter, också gör det och inte sitter stillatigande och ser på.





Människorättsförsvarare i fara

19 11 2010

Nu har vi producerat vår första reklamfilm för att få dig och andra människor att stödja vårt arbete med att försvara människors rättigheter och att stärka utsatta människorättsförsvarare. Titta på den, reagera och sprid den till alla du känner. Din hjälp betyder mycket för oss – med en näst intill obefintlig produktionskostnad och din hjälp att sprida kännedom om oss och vårt arbete kan vi få ännu mer människor att stödja vår verksamhet både moraliskt och ekonomiskt och det utan att lägga en massa pengar på reklamplats, etc. Tack!





Det krävs bredare slips än så

5 10 2010

Det tog inte lång stund innan polishen rann av våra nyblivna parlamentariker från SD. Biskop Eva Brunnes ord om alla människors lika värde blev för utmanande för dem så de tågade helt sonika ut ur Storkyrkan – mitt under den gudstjänst som inledde dagens riksmöte. Det Brunne sa som SD:arna fann så kränkande, är följande:

”Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.”

Genom sitt agerande avslöjar Jimmie och hans anhang den grundläggande uppfattning de alltid har grundat sin politik på och alltid kommer att göra, men som de har försökt att polera bort under flera år – att människor inte är lika vare sig i värde eller i rättigheter. De får öka slipsbredden rejält hädanefter om de någorlunda ska kunna gömma dyngan bakom sina etablissemangskulisser.





Ny bok om Sverigedemokraterna

26 05 2010

I dag släpps boken ”Ut ur skuggan”, som handlar om Sverigedemokraterna och partiets ambitioner att framstå som ett parti som alla andra trots att den ideologiska grunden fortfarande är den samma som tidigare. Boken är skriven av mina vänner och kollegor på Expo, Daniel Poohl och Mikael Ekman, och den är utgiven av Natur & Kultur. Så här presenterar de boken:

Ut ur skugganMan säger inte ”sparka ut svartskallarna”, man säger, till exempel, ”verka för repatriering av etniska främlingar och kriminella eller icke assimilerbara element” ; man säger inte att man skall ”hänga landsförädarna”, man säger att man skall ”utkräva ansvar av de politiker som agerat i uppenbar strid med sitt lands intressen”; man säger inte ”bögarna tillbaka in i garderoben”, man säger ”bevara kärnfamiljen”. Ur en strategidiskussion inom Sverigedemokraterna år 2004.

Sedan mitten av 1990-talet har Sverigedemokraterna försökt att tvätta bort sin extremiststämpel och förtiga sina ideologiska rötter. I dag hävdar partiet att man gjort upp med sin historia. Det är inte sant, menar författarna, skinnskallarna rensades aldrig ut – de bytte bara klädstil.

Sverigedemokraterna vill framstå som ett brett parti för alla, men det är hatet mot invandringen och invandrarna som är dess viktigaste drivkraft. Under de senaste åren har den antimuslimska retoriken blivit alltmer högljudd. Men varför får muslimer tjäna som Sverigedemokraternas syndabockar? Och hur resonerar egentligen partiets väljare?

Partiets åsikter förklaras här mot bakgrund av tidigare ställningstaganden, och analysen når på så sätt bakom mediernas ofta förenklade bilder. Partiet sätts också in i ett större sammanhang, både nationellt och internationellt.

Ut ur skuggan är den mest heltäckande bok som hittills givits ut om Sverigedemokraterna. Den bygger på en omfattande samling av propagandamaterial, tusentals interna partidokument samt intervjuer med en lång rad aktiva sverigedemokrater och före detta medlemmar.





Ge oss hopp

8 12 2009

I dagens DN finns en mycket bra kolumn skriven av Göran Rosenberg under rubriken Rädslan och hoppet, läs den här. Göran beskriver hur europeiska politiker i hög grad har fastnat i torr byråkrati och populistisk skrämselpropaganda. Avsaknad av hopp och framtidstro inom politiken gör att Europa riskerar att förpassas till ett mörkt hörn i världen där bakåtsträvare leder och främlingsfientlighet råder. (Se även mitt tidigare inlägg på samma tema i samband med att minaretförbudet infördes i Schweiz.)

Rädslans politik föder främlingsfientliga partiers framgångar men också framväxten av ett brutalare samhälle genom statens egna institutioner, som jag skrev om här igår. Ett brutalare samhälle föder i sin tur ännu fler rädda människor. Rädda människor blir antingen passiva eller kan förmås, eller förmå sig själva, till vad som helst.

Det är inte minst ur detta perspektiv viktigt att vi inte låter de mänskliga rättigheterna förlora i värde som grundläggande juridiskt och moraliskt rättesnöre. Vi måste se till att våra folkvalda lyfter blicken och hittar tillbaka till de övergripande frågorna, som vilket slags samhälle de vill bygga och varför och genom sitt ledarskap förmedlar budskap om hopp istället för rädsla.





Räddare kan ingen vara

30 11 2009

I en folkomröstning i helgen röstade en majoritet av de schweiziska medborgarna för ett förbud mot minareter i landet. Beslutet visar på en främlingsrädsla och islamofobi som är närvarande i hela Europa och som riskerar att växa sig starkare. Chauvinistiska politiker, i det här fallet från det högerpopulistiska Schweiziska folkpartiet (SVP), driver välregisserade hetskampanjer och utnyttjar människors rädsla för att tillskansa sig makt. Vi lär få se mer av liknande hatkampanjer framöver, till exempel i Danmark där Dansk folkeparti vill driva fram en folkomröstning i samma ärende. Det lär inte dröja innan vi hör samma tongångar från Sverigedemokraterna, vars Jimmie Åkesson i ett pressmeddelande apropå valresultatet i Schweiz hävdar att ”religionsfrihet inte är detsamma som en absolut rätt att i strid med folkviljan få göra och bygga vad som helst i en religions namn.”

Friheten att utöva sin religion eller tro får endast inskränkas genom lag och enbart på ett sätt som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till allmän säkerhet eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter (se exempelvis Europakonventionens artikel 9). Det är förstås viktigt att medlemmar i ett religiöst samfund kan ha gudstjänster och andra möten i för ändamålet anpassade lokaler. Staten och dess myndigheter kan förstås uppställa vissa krav på lokalerna men ett godkännande får inte baseras på en värdering av religionen i fråga.

Uppförandet av minareter handlar inte om att ”få göra och bygga vad som helst”, det handlar om ett religiöst samfunds rätt att få utöva sin tro på samma villkor som alla andra. Jag håller det för troligt att Europadomstolen fäller Schweiz för att kränka rätten till religionsfrihet om/när målet kommer dit. På ett annat plan är detta ytterligare ett exempel på hur viktigt det är med en nationell juridisk överprövningsinstans som till exempel en författningsdomstol. Dessa kan på ett nationellt plan skydda våra grundläggande demokratiska och människorättsliga värderingar från ingrepp av nationalistiska populister som av grumliga ideologiska skäl och mot bättre vetande vill hetsa mot minoritetsgrupper.