”Jag skulle skjuta ihjäl alla demonstranter”

5 03 2012

Tjetjeniens illa beryktade president, Ramzan Kadyrov, tycker att myndigheterna i Moskva är alldeles för veka och vet precis vad han skulle göra om demokratiaktivister i Groznyj skulle få för sig att demonstrera som de gör i den ryska huvudstaden – han skulle skjuta ihjäl allihopa. Nu lär det dock dröja innan vi får se, eller höra talas om, några demonstrationer mot regimen i Tjetjenien. Enligt de flesta bedömare är orsaken bakom det att Kadyrov håller den nordkaukasiska republiken i ett järngrepp och att högljudda motståndare och regimkritiker, och deras familjer, riskerar att råka mycket illa ut. Om du frågar Kadyrov beror bristen på offentlig kritik på att både han och Vladmir Putin är omåttligt populära bland tjetjener – så populära att folk strömmar till vallokalerna för att rösta (i parlamentsvalen 2011 gick 99,45 % av väljarna till vallokalerna och när rösterna hade räknats var det till och med 2 203 personer fler än antalet registrerade väljare som röstade (vilket sedan korrigerades av valkommissionen, som lade till några tusen namn i röstlängden)!) och det i princip uteslutande på de båda herrarna.

De första rapporterna från gårdagens ryska presidentval tyder på att Putin fått 99,8 % av de tjetjenska väljarnas röster. Sannolikt lär också den officiella valstatistiken, precis som vid valet till duman i december, redovisa ett nästintill hundraprocentigt valdeltagande i Tjetjenien. Siffrorna måste förstås ta med en rejäl nypa salt. Sådana resultat kan bara produceras i länder och regioner med auktoritära regimer, som till exempel Vitryssland, Turkmenistan och Nordkorea, och väcker snarare förundran än beundran: Vad är det som ligger bakom dessa siffror? En del av svaret lär vara att Kadyrov är mycket angelägen att visa Putin sin lojalitet – han kom till makten genom Putin och han vet att det också är Putin som kan ta makten ifrån honom. Makt i Ryssland betyder pengar och Kadyrov vill naturligt hålla sig väl med den som, åtminstone indirekt, föder honom. I förra årets dumaval var det också så att Putins parti Enade Ryssland behövde ett starkt stöd i Norra Kaukasus för att få majoritet i parlamentet. För att uppnå detta används ett utbrett valfusk – vissa röstar flera gånger, ingen oberoende kontroll av valurnor, etc – och väljarna skräms att lägga sin röst på Putin genom hot om allt mellan indragna löner till våld. Om missnöjet mot Putin fortsätter att öka i övriga Ryssland kan det ”stabila väljarstödet” från de oroliga republikerna i Norra Kaukasus vara både en välkommen och nödvändig grund för Putins fortsatta maktstyre. Men att sitta i Kadyrovs knä är knappast tilltalande ens för Putin.





Dödspatrull ska tysta kritiker i Europa

18 10 2010

Foto: Den Norska HelsingforskommittéTrovärdiga källor gör gällande att den turkmeniska säkerhetstjänsten vill mörda den kände människorättsförsvararen Farid Tukhbatullin, som sedan 2003 lever i exil i Österrike. Tukhbatullin har gjort sig känd som en av de starkaste kritikerna mot den slutna diktaturregimen i Turkmenistan. I Österrike har han grundat organisationen Turkmen Initiative for Human Rights, som regelbundet publicerar rapporter och analyser från och om Turkmenistan.

Farid Tukhbatullin, som jag har träffat vid flera tillfällen, har den senaste tiden fått höra av flera av varandra oberoende källor att den turkmeniska säkerhetstjänsten planerar att hämnas på honom för hans kritik av landets regim. Planen ska vara att ”eliminera” honom på ett sätt som inte skulle väcka misstanke om oegentligheter, till exempel genom en bilolycka eller en hjärtattack. Jag har tidigare skrivit om Farid och de hot anhöriga och vänner till honom har mottagit på grund av hans arbete för de mänskliga rättigheterna och ett demokratiskt Turkmenistan. Det är inte särskilt vanligt att diktaturregimer avrättar motståndare utomlands men det förekommer. Sverige och andra europeiska regeringar måste tydligt markera sitt stöd för Farid och andra utsatta människorättsförsvarare. Det, tillsammans med publicitet, ger honom i alla fall ett visst skydd.





Trakasserier mot anhöriga

17 06 2010

Våldet i Kirgizistan har åtminstone för en liten stund lyckats rikta omvärldens uppmärksamhet mot en region som i princip är ett stort svart hål i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna. Det talas med rätta en hel del om Nordkorea och landets slutenhet mot omvärlden men en av OSSE:s (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) medlemsstater, Turkmenistan, är minst lika slutet och situationen för turkmeners rättigheter och landets människorättsförsvarare är fruktansvärd. I ett brev uppmanar ett antal människorättsorganisationer EU att agera inom ramen för den människorättsdialog som ska äga rum i morgon mellan EU och Turkmenistan. Läs brevet här (pdf): Turkmenistan appeal 17 June 2010.

Organisationerna, varav flera är nära samarbetspartner till oss, lyfter särskilt fallet med den kände turkmenske människorättsförsvararen Farid Tukhbatullin, som sedan flera år lever i exil i Österrike. Tukhbathullin och hans familj känner stark oro för anhöriga och vänner sedan Turkmenistans säkerhetstjänst har gjort utfrågningar bland människor i Turkmenistan som tidigare varit i kontakt med familjen. Det misstänks att det förnyade intresset har att göra med ett offentligt uppträdande Tukhbatullin gjorde i Washington DC i början av månaden i vilket han i starka ordalag kritiserade den turkmenska diktaturen.

Hot och trakasserier mot anhöriga och vänner till människorättsförsvarare är en vanlig metod som säkerhetstjänster i diktaturer världen över använder sig av för att få dem att sluta med sitt viktiga arbete.





Ställ krav på Turkmenistan

29 09 2009

När Turkmenistans diktator Gurbanguly Berdymukhamedov tog över efter den förre presidentens, Saparmurat Niyazovs, död fanns förhoppningar om att styret av det slutna landet skulle reformeras. Två och ett halvt år senare har det slutna landet öppnats något, om än ytterst lite. Utländska diplomater och affärsmän kan besöka Turkmenistan och det är positivt. Dessvärre är det så att internationella människorättsorganisationer och andra institutioner som vill observera och rapportera om situationen för de mänskliga rättigheterna fortfarande inte har tillträde. Turkmeniska människorättsförsvarare förföljs och fängslas. De få rapporter som når omvärlden vittnar om att människor förnekas sina mest grundläggande rättigheter. Turkmenistan är fortfarande ett av världens mest slutna länder.

Tio människorättsorganisationer, däribland Civil Rights Defenders, kräver i dag i ett öppet brev (brevet i pdf-format) att regeringar och företag ska använda sina kontakter med den turkmeniska regimen inte enbart för sina affärsintressen utan också för att fem miljoner turkmener ska få tillgång till sina mänskliga rättigheter. Ett högst rimligt krav.