”Jag skulle skjuta ihjäl alla demonstranter”

5 03 2012

Tjetjeniens illa beryktade president, Ramzan Kadyrov, tycker att myndigheterna i Moskva är alldeles för veka och vet precis vad han skulle göra om demokratiaktivister i Groznyj skulle få för sig att demonstrera som de gör i den ryska huvudstaden – han skulle skjuta ihjäl allihopa. Nu lär det dock dröja innan vi får se, eller höra talas om, några demonstrationer mot regimen i Tjetjenien. Enligt de flesta bedömare är orsaken bakom det att Kadyrov håller den nordkaukasiska republiken i ett järngrepp och att högljudda motståndare och regimkritiker, och deras familjer, riskerar att råka mycket illa ut. Om du frågar Kadyrov beror bristen på offentlig kritik på att både han och Vladmir Putin är omåttligt populära bland tjetjener – så populära att folk strömmar till vallokalerna för att rösta (i parlamentsvalen 2011 gick 99,45 % av väljarna till vallokalerna och när rösterna hade räknats var det till och med 2 203 personer fler än antalet registrerade väljare som röstade (vilket sedan korrigerades av valkommissionen, som lade till några tusen namn i röstlängden)!) och det i princip uteslutande på de båda herrarna.

De första rapporterna från gårdagens ryska presidentval tyder på att Putin fått 99,8 % av de tjetjenska väljarnas röster. Sannolikt lär också den officiella valstatistiken, precis som vid valet till duman i december, redovisa ett nästintill hundraprocentigt valdeltagande i Tjetjenien. Siffrorna måste förstås ta med en rejäl nypa salt. Sådana resultat kan bara produceras i länder och regioner med auktoritära regimer, som till exempel Vitryssland, Turkmenistan och Nordkorea, och väcker snarare förundran än beundran: Vad är det som ligger bakom dessa siffror? En del av svaret lär vara att Kadyrov är mycket angelägen att visa Putin sin lojalitet – han kom till makten genom Putin och han vet att det också är Putin som kan ta makten ifrån honom. Makt i Ryssland betyder pengar och Kadyrov vill naturligt hålla sig väl med den som, åtminstone indirekt, föder honom. I förra årets dumaval var det också så att Putins parti Enade Ryssland behövde ett starkt stöd i Norra Kaukasus för att få majoritet i parlamentet. För att uppnå detta används ett utbrett valfusk – vissa röstar flera gånger, ingen oberoende kontroll av valurnor, etc – och väljarna skräms att lägga sin röst på Putin genom hot om allt mellan indragna löner till våld. Om missnöjet mot Putin fortsätter att öka i övriga Ryssland kan det ”stabila väljarstödet” från de oroliga republikerna i Norra Kaukasus vara både en välkommen och nödvändig grund för Putins fortsatta maktstyre. Men att sitta i Kadyrovs knä är knappast tilltalande ens för Putin.





Och vinnaren är…?

14 09 2010

Vitrysslands diktator Aljaksandr Lukasjenka har beslutat att det ska hållas presidentval i december. På pappret är det parlamentet som har utlyst valet men precis som med det mesta i Vitryssland är det Lukasjenka som står för maktutövandet. Valet har utlysts tre månader i förväg, vilket är den minsta tid som tillåts enligt den vitryska konstitutionen. Tiden är förstås knapp för demokratirörelsen att agera på men jag tror inte att det hade hjälpt den särskilt mycket om den hade haft ytterligare månader att förbereda sig på. Oppositionen är splittrad och svag och dessutom har Lukasjenka under sina 16 år vid makten sett till att helt förfoga över mediautrymmet genom att tvinga oberoende medier att stänga, hota och våldföra sig på journalister och ta full kontroll över landets etermedia. Han tvekar heller inte slå ner hårt på oppositionella, demokratiaktivister och människorättsförsvarare.

Jag har varit mycket i Vitryssland och var bland annat där i samband med det förra presidentvalet. Nu är det ett tag sedan jag var där eftersom jag har nekats inresevisum de senaste gångerna jag har försökt. Regimen Lukasjenka gillar inte Civil Rights Defenders och andra människorättsförsvarare men genom att agera på det sätt han gör, blottlägger han också en rädsla. Denna rädsla bottnar förmodligen i att vi representerar allt det han inte står för och vi utgör därmed en fara för hans fortsatta maktinnehav. Det ska vi i omvärlden ta fasta på och fortsätta att arbeta för att våra vitryska grannar ska få tillgång till sina rättigheter, som det sista landet i Europa. Läs här vad vi och ett femtiotal andra vitryska och internationella organisationer uppmanar EU att göra.