”Jag skulle skjuta ihjäl alla demonstranter”

5 03 2012

Tjetjeniens illa beryktade president, Ramzan Kadyrov, tycker att myndigheterna i Moskva är alldeles för veka och vet precis vad han skulle göra om demokratiaktivister i Groznyj skulle få för sig att demonstrera som de gör i den ryska huvudstaden – han skulle skjuta ihjäl allihopa. Nu lär det dock dröja innan vi får se, eller höra talas om, några demonstrationer mot regimen i Tjetjenien. Enligt de flesta bedömare är orsaken bakom det att Kadyrov håller den nordkaukasiska republiken i ett järngrepp och att högljudda motståndare och regimkritiker, och deras familjer, riskerar att råka mycket illa ut. Om du frågar Kadyrov beror bristen på offentlig kritik på att både han och Vladmir Putin är omåttligt populära bland tjetjener – så populära att folk strömmar till vallokalerna för att rösta (i parlamentsvalen 2011 gick 99,45 % av väljarna till vallokalerna och när rösterna hade räknats var det till och med 2 203 personer fler än antalet registrerade väljare som röstade (vilket sedan korrigerades av valkommissionen, som lade till några tusen namn i röstlängden)!) och det i princip uteslutande på de båda herrarna.

De första rapporterna från gårdagens ryska presidentval tyder på att Putin fått 99,8 % av de tjetjenska väljarnas röster. Sannolikt lär också den officiella valstatistiken, precis som vid valet till duman i december, redovisa ett nästintill hundraprocentigt valdeltagande i Tjetjenien. Siffrorna måste förstås ta med en rejäl nypa salt. Sådana resultat kan bara produceras i länder och regioner med auktoritära regimer, som till exempel Vitryssland, Turkmenistan och Nordkorea, och väcker snarare förundran än beundran: Vad är det som ligger bakom dessa siffror? En del av svaret lär vara att Kadyrov är mycket angelägen att visa Putin sin lojalitet – han kom till makten genom Putin och han vet att det också är Putin som kan ta makten ifrån honom. Makt i Ryssland betyder pengar och Kadyrov vill naturligt hålla sig väl med den som, åtminstone indirekt, föder honom. I förra årets dumaval var det också så att Putins parti Enade Ryssland behövde ett starkt stöd i Norra Kaukasus för att få majoritet i parlamentet. För att uppnå detta används ett utbrett valfusk – vissa röstar flera gånger, ingen oberoende kontroll av valurnor, etc – och väljarna skräms att lägga sin röst på Putin genom hot om allt mellan indragna löner till våld. Om missnöjet mot Putin fortsätter att öka i övriga Ryssland kan det ”stabila väljarstödet” från de oroliga republikerna i Norra Kaukasus vara både en välkommen och nödvändig grund för Putins fortsatta maktstyre. Men att sitta i Kadyrovs knä är knappast tilltalande ens för Putin.





Den illegala maktens rädsla

3 03 2011

Kampen för frihet, mänskliga rättigheter och demokrati som vi nu bevittnar i förtryckarstater i Nordafrika och i Arabvärlden sänder tydliga signaler till alla de diktatorer runt om i världen, som med illegala mandat plågar befolkning och ruinerar statskassor för att berika sig själva om att deras dagar vid makten är räknade. Omvärlden måste nu förbereda sig på att den illegala maktens ökade rädsla kommer att öka pressen på människor i världens diktaturer och särskilt på de människor som arbetar för att makten ska återbördas till folket genom att införa demokrati.

På plats i Minsk kunde jag i december i fjol på nära håll följa hur den vitryska diktatorn Aljaksandr Lukasjenkas rädsla för att förlora sin makt utmynnade i ett brutalt angrepp på de tiotusentals människor som samlats för att fredligt kräva förändring. Människorättsförsvarare och demokratiaktivister misshandlades och fängslades och de första domarna i de politiskt motiverade rättegångarna har nu fallit med långvariga fängelsestraff som följd. Regimen försöker med alla medel hindra all form av utveckling i landet som innebär att den makt de olagligt uppbär, går förlorad.

I det svenska semesterparadiset tillika enpartistaten Vietnam darrar regimens manschettknappar när den 69-årige läkaren Nguyen Dan Que ger sig ut på Ho Chi Minh-stadens (f d Saigon) gator för att sprida upprop för demokrati och mänskliga rättigheter. Ngyuyen Dan Que är ledare för organisationen Non-Violent Movement for Human Rights in Vietnam och regimens rädsla för hans arbete känner inga gränser: Av de senaste 26 åren har Que tillbringat 19 år i fängelse för sitt oförtrutna arbete för de mänskliga rättigheterna. I lördags hade han en ur vietnamesiska ögon djärv debattartikel införd i Washington Post och samma dag greps han av polis. Han släpptes mot borgen dagen efter men myndigheterna har nu inlett förundersökning med misstanke om brott mot rikets säkerhet för att ha uppmanat till demonstrationer för ett fritt och demokratiskt Vietnam.

”De oroar sig för demokrativindarna som sveper in från Nordafrika och Mellanöstern” säger Nguyen Dan Ques bror Quan Nguyen i en kommentar. Och nog är det så. Innan vindarna når ända fram kommer den illegala regimen i Vietnam och i andra totalitära stater i omvärlden att göra vad som står i dess makt för att få dem att bedarra genom att slå ner hårdare på frihetens och demokratins alla budbärare. Dessa utsatta människors välbefinnande borde vara alla fria människors högsta prioritet.





Människorättsförsvarare i fara

19 11 2010

Nu har vi producerat vår första reklamfilm för att få dig och andra människor att stödja vårt arbete med att försvara människors rättigheter och att stärka utsatta människorättsförsvarare. Titta på den, reagera och sprid den till alla du känner. Din hjälp betyder mycket för oss – med en näst intill obefintlig produktionskostnad och din hjälp att sprida kännedom om oss och vårt arbete kan vi få ännu mer människor att stödja vår verksamhet både moraliskt och ekonomiskt och det utan att lägga en massa pengar på reklamplats, etc. Tack!





Onödigt med strypgrepp

10 11 2010

Vitrysslands informationsminister, Aleh Praliaskouski, anser att vitryska media skriver tillräckligt om det kommande presidentvalet. Ministern är så nöjd över mediabevakningen att han t o m erkänner att det i nuläget inte finns någon anledning att ”slå larm och ta strypgrepp på journalister för att få dem att skriva mer om valet”. Ja, så vulgärt uttrycker han sig faktiskt.

Dessvärre är det så att det finns få statligt oberoende medier i diktaturens Vitryssland. Det existerar ingen fri radio och teve som sänder inifrån landet. De icke-statliga tidningar som finns får noga balansera på den tunna gränsen mellan vad som är tillåtet och inte tillåtet att skriva. Självcensuren är förhärskande. Läs mer om situationen för oberoende media i Vitryssland här, i en relativt färsk rapport som Civil Rights Defenders har bidragit till. Den vitryska regimen har systematiskt arbetat mot det fria ordet ända sedan den första censurerade artikeln infördes i en av landets dagstidningar, strax efter det att diktatorn Aljaksandr Lukasjenka blivit vald till president -94. (Jodå, han blev faktiskt vald en gång i tiden. Men sedan dess har han sett till att tänja på landets lagar, konstitution, för att inte tala om domstolsväsendet och parlamentet och, framförallt, genom valfusk och nedslag på yttrandefrihet, föreningsfrihet och landets opposition, försäkrat sig om ett långvarigt maktinnehav.). Kontrollen över media är så stark att jag kan hålla med om att det är onödigt med ett strypgrepp på Vitrysslands journalister – de är ju halvkvävda redan som det är.





Och vinnaren är…?

14 09 2010

Vitrysslands diktator Aljaksandr Lukasjenka har beslutat att det ska hållas presidentval i december. På pappret är det parlamentet som har utlyst valet men precis som med det mesta i Vitryssland är det Lukasjenka som står för maktutövandet. Valet har utlysts tre månader i förväg, vilket är den minsta tid som tillåts enligt den vitryska konstitutionen. Tiden är förstås knapp för demokratirörelsen att agera på men jag tror inte att det hade hjälpt den särskilt mycket om den hade haft ytterligare månader att förbereda sig på. Oppositionen är splittrad och svag och dessutom har Lukasjenka under sina 16 år vid makten sett till att helt förfoga över mediautrymmet genom att tvinga oberoende medier att stänga, hota och våldföra sig på journalister och ta full kontroll över landets etermedia. Han tvekar heller inte slå ner hårt på oppositionella, demokratiaktivister och människorättsförsvarare.

Jag har varit mycket i Vitryssland och var bland annat där i samband med det förra presidentvalet. Nu är det ett tag sedan jag var där eftersom jag har nekats inresevisum de senaste gångerna jag har försökt. Regimen Lukasjenka gillar inte Civil Rights Defenders och andra människorättsförsvarare men genom att agera på det sätt han gör, blottlägger han också en rädsla. Denna rädsla bottnar förmodligen i att vi representerar allt det han inte står för och vi utgör därmed en fara för hans fortsatta maktinnehav. Det ska vi i omvärlden ta fasta på och fortsätta att arbeta för att våra vitryska grannar ska få tillgång till sina rättigheter, som det sista landet i Europa. Läs här vad vi och ett femtiotal andra vitryska och internationella organisationer uppmanar EU att göra.





Vitrysk journalist hittad död

6 09 2010

I fredags hittades journalisten Aleh Byabenin död på sitt lantställe. Polisen misstänker självmord men Alehs familj, vänner och arbetskollegor menar att det inte fanns något i hans liv som tyder på att han ville ta sitt eget liv. Aleh är en av flera oberoende vitryska journalister som dött under mystiska omständigheter och det vitryska journalistförbundet, BAJ, som är Civil Rights Defenders samarbetspartner sedan många år tillbaka, uppmanar nu polis och åklagare att genomföra en grundlig, objektiv och transparent utredning av dödsfallet.

Behovet av en noga utförd brottsutredning blev om möjligt ännu mer uppenbart när Svetlana Kalinkina, chefredaktör för Narodnaja Volja som är en av de få oberoende tidningar som tillåts verka i Vitryssland, idag hotades till livet för en artikel om Aleh Byabenins död. ”Lev i rädsla. Jakten på förrädare har startat.” – så lyder några av meningarna i det vykort som lagts i hennes brevlåda av okända gärningsmän.

Det vitryska ordet är inte fritt. Landets diktator, Aljaksandr Lukasjenka, har på ett effektivt sätt tystat de flesta av landets oberoende röster. Hans regim har på ett tydligt sätt signalerat att kritiker till det vitryska styret är fredlösa, att de är ett fritt villebråd för den som vill göra sin ledare en tjänst. Låt oss göra vad vi kan för att dessa utsatta människors röster ska höras.





Sverige måste reagera

21 05 2010

I går skickade vi det här brevet (pdf-fil) till utrikesminister Carl Bildt. Vår nya EU-minister Birgitta Ohlsson och ett antal riksdagsledamöter fick en likadan skrivelse. I brevet uppmanar vi dem att agera till skydd för den vitryska diktaturregimens tillslag som de senaste dagarna riktat sig mot oppositionella. Under våren har också ett antal människorättsförsvarare drabbats av vad som tycks vara en tuffare attityd från de vitryska myndigheterna inför det kommande presidentvalet i landet.